Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J20 5
D. 9 Sept.
Nu skall jag berätta dig en liten historia.
I tidens morgon, ännu innan menniskan skapades,
var naturen allena med sin skapare. Värmd af hans
kärlek, lyst af hans öga, vaknade hon till känsla af
lifvet. Hennes hjerta svällde i kärlek till honom, hvars
kärlekslif hon drack. Och hon längtade att bringa
honom ett offer, att utgjuta sin känsla, sitt lif för honom?
hvilken gaf det. Hon var ung och varm af urlifvets
fullhet. Men hon kände dock sin vanmakt emot hans
makt. Hvad kunde hon gifva honom, af hvilken hon
allting fått? I kärlek ocli smärta, i oändlig längtan, i
oändlig lifvets fullhet svällde hennes hjerta, svällde och
svällde till dess det flödade öfver i — Niagara. Och
tacksägelsens ande uppsteg som ett evigt rökoffer ur
vattnets djup mot himmelen. Himmelens Herre såg
det. Och hans Ande omslöt natur-anden med
bågar af ljus, med kyssar af strålande flammor, till en
evig förmälning. Så var det i jordlifvets morgon. Så
se vi det ännu i dag. Ännu i dag se vi i Niagara
natur-anden uppstiga mot himmelen med offret af dess
lif, såsom en ordlös längtah och lofsång, och ännu i
dag omfattas den af himmelens ljus och lågor, såsom
af gudomlig kärlek.
Niagara är jordlifvets förmälning med det
himmelska lifvet.
Det har Niagara sagt mig i dag.
Och nu kan jag lemna Niagara. Hon har sagt
mig sitt ursprungs-ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
