Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.259
sande löfmassor, skulle »Nya Upsala» stå; .så mente
Unonius och hans vänner, då de först kommo till den
vilda nejden och tjusades af dess skönhet. Ack! den
vilda marken ville ej bära Upsalas söner. Jag- såg de
öde husen, der han (Unonius) och Scheidau fåfängt
kämpade med nöden och försökte att lefva.
Men nejden, — den var ljuf och skön; svenskt
vacker, ty mörka tallar stodo bland löfträden, och
skogen kom ned till sjön, såsom vid våra sjöar, der
necken sitter i månljuset, spelar harpa och sjunger under
de gröna hvalfven. Solen gick ned. Det var ett
nordiskt skådespel äfven deri att det var kallt, och
solnedgången hade icke den i Amerika vanliga, glödande
färgglansen.
o
Ater i Bjelkhyddan, tillbragte vi der aftonen ett
och tjugu svenskar tillsamman, under lekar, sånger
och dansar, riktigt på svenska.
Hela tiden, under min resa vesterut, hade jag
haft i tankarne ett tal, hvarmed jag ville tilltala de
svenska landsmännen i vestern, bringa dem hälsningar
från deras moderland, och uppmana dem att skapa ett
nytt Sverige i det nya landet. Jag ville påminna dem
om hvad det gamla landet har stort i minnen, i
tankar, i sätt och seder, jag ville i deras själar uppkalla
ingifvelse till ett nytt Skandinavien; jag hade ofta
blifvit djupt rörd vid tanken på de ord och tankar, jag
skulle uttala. Men nu, när jag var på ort och ställe,
dit jag längtat, och tänkte på mitt tal, så — ville
det icke komma fram. Och det — kom ej heller.
Jag kände mig lycklig att vara med mina landsmän,
lycklig att se dem här så hyggliga, och så svenska ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
