- Project Runeberg -  Hernösands Stifts Herdaminne. Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning / Första delen /
265

(1923-1926) [MARC] [MARC] Author: Leonard Bygdén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUNDSUNDA

265

23. Anders Sidner (1839—52), f. 13 jan. 1788 i Sidensjö;
föräldrar: Jacob Eriksson, bonde i Rössjö by, och Stina Andersdotter, som afled
hos sin son i Bjönia 2/s 1826. Stud. ht. 1808, prästv. 31 jan. 1811 och vice
kollega vid Umeå triv.-skola, past. adj. i Själevad 23 jan. 1813; efter att där
tidtals uppehållit pastoral vården, tjänstgjorde han ss. vice pastor fr. maj
1817—maj 1824; past. ex. 1822; väld khde i Björna 1823, tilltr. 1 maj 1824;
honor, prost 1837; befullm. khde i Grundsunda febr. 1839, tilltr. s. å.:
opponent vid prästm. 1839; stiftsfullmäktig vid riksdagarne 1840—41
och 1844. Prosten Sidner var en betydande man. Själf mycket
musikalisk och begåfvad med stark sångröst, tog han bland annat till sitt mål,
däri understödd af socknens första skollärare Erik Nordberg, att gifva
församlingens kyrkosång en högre lyftning. Prosten sammankallade
ungdomen i sockenstugan, profvade deras röster, öfvade dem själf i
tonträff-ning, fördelade dem i stämmor, skaffade monokorder åt de mindre
försigkomna att själfva inlära sina stämmor, och inom kort tid ljöd
Grundsunda kyrka vid gudstjänsten af fulltonig, högtidlig fyrstämmig
psalmsång som aldrig förr. Ja, hela socknen blef ett sjungande samhälle: på
vägar och stigar, hvart man kom, fick man höra två-, tre- och fyrstämmig
sång; till och med från byggnadsställningarne, säger en Grundsundabo,
kunde timmermännen under arbetet hvar på sin knut sköta sin respektive
stämma. Ännu länge efter Sidners tid fortlefde denna sängens
blomstring i Grundsunda.1 — Kyrkoherdanies inkomster blefvo genom
prostens åtgärd ökade, i det han begärde utbekomma tionde af
strömmings-och laxfisket, som vid Grundsunda stränder och öar äfven bedrefs af
fiskare från andra orter, och härå erhöll han kungl, behdes resolution af
den 31 jan. 1843. -— Under den »väckelse», som vid denna tid genomgick
de ångermanländska socknarne, blef han anklagad för falsk lära, men
anklagelsen blef kraftigt tillbakavisad. Man undrade, att Sidner icke sökte
sig något mera inbringande pastorat, men han svarade: »Nej, Grundsunda
är en visserligen liten, men god grubba, och här skall jag alltid stanna.2»
Till sitt yttre var han kraftig, storväxt och uppträdde med myndighet.
Professor J. A. Josephson, som i början af 1840-talet såsom student och
god vän till sonen gästade Grundsunda prästgård, omtalar honom med
största beundran och vördnad: »Han har kämpat i nöd, i tvifvel, i underbara
öden, i sjukdom, i bekymmer, men si han har bestått profven. Han hafver
hjelpen funnit, han har lärt mycket af Herran, som skapat i honom ett rent
hjerta, och han har derföre så mycket varmt, så mycket rörande och så

1 N. Hamberg, Sàngarprästen (i I-ràn ådalar och fjäll 1913).

a B. Hasselberg, anf. arb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:35:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hernosandh/1/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free