Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;4
LIT
19. Anders Oldberg (1705—1719), L omkr. 1668, företrädarens
son, stud. i Upsala 16 jan. 1687; prästv. till sin faders medhjälpare. Efter
khden J. Drakes i Berg död inkom Bergs församling år 1694 med vocation
för dn And. Oldberg, som var måg i huset, men han var för ung och
omeriterad; efter Flodalins utnämning fick han på begäran konsist, tillstånd
att profpredika i Brunflo och utnämndes till kapellan därs. 1695; i
anledning af konsist, förord erhöll han kon. Carl XII.s fullmakt ss. pastor i
Lit, dat. Okuniow 20 mars 1703, tilltr. 1705. Han blef af major Carl
Lake anklagad att ha i en predikan på sista stora bönedagen 28 aug. 1713
utfarit i några ordasätt och hårdt tal, som synes gällt K. Maj:t. Prosten
Burman och khden Halling i Brunflo befalldes af konsist, att inquirera
härom. Då prosten 2 dec. infann sig i Lits länsmansgård, hade Halling
3 dagar förut aflidit, men på parternas begäran upptog prosten ändock
ärendet till behandling. Anklagelsen synes närmast gått ut på, att pastoi
skulle vanvördigt frånkänt konungen titeln Stormäktighet, hvarpå pastor
förklarade sig i sin predikan sagt, att Gud är allena stor och mäktig och
alla konungars makt, starkhet och kraft, att denna titel väl kan gälla om
konungar, men allsmäktighet om Gud allena, och att konungars
stormäktighet kan förbytas till vanmäktighet tillämpade han på Manasse. Beträffande
att vår konungs ungdomliga förmätenhet bragt honom i det tillstånd,
då han nu med Manasse måste ödmjuka sig för sin Gud, svarar pastor
aldrig minnes sig hafva sådant ordasätt brukat, utan utfört sina tankar
genom liknelsen, att såsom en allvarsam och rättsinnad fadei näpser sitt
barn, alltså synes Gud hafva behagat att näpsa oss, sina Sveriges barn.
icke till förderf, utan till förbättring, på det vi icke skulle hålla oss oskyldiga,
utan bekänna våra synder. — Anklagarne hade intet vidare att invända
och lämnade pastors uttydning åt sitt värde och att han sina tankar bäst
själf må veta förtyda. — På tillfrågan förklarade den närvarande allmogen
sig ej tagit någon förargelse af pastors bönedagspredikan, ej heller att han
tillförene plägat så utlåta sig, utan att de hade godt nöje af hans straffande,
förmanande och lärande, och att han med all möda och flit Guds
församlings uppbyggelse alltid sökte görligast att befrämja. Prosten förmante
honom att alltid hafva i minne sin eds plikt efter kyrkolagens lydelse kap. 2
§2. — Såsom testamente efter föräldrarne och till eget efterminne inköpte
han och hans maka 1715 till Lits kyrka en mässhake af röd sammet med
silfvergaloner, märkt med bokstäfverna E. O. och M. E. å ena sidan, ä
den andra med A. O. och C. D. Han afled i april 1719.
G. "/t 1693 m. Christina Drake, f. 1669, khdcdottcr från Berg’, med hvilken
han hade 16 barn; † i Lit S8/s 1743.
1 Uteglömd bland barnen, i arbetets I, s. no, r. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
