Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
LÖFÄNGER
4- Petrus Arnström (1895—1911), utn. komm. i Graninge 14
juli 1894, tilltr. 1895. Utn. till förste innehafvare af en ny komministratur
i Sollefteå stad, som han tillträdde 1 maj 1911, se Solle/tcå.
LÖFÅNGER.
{Västerbotten.)
I den förteckning öfver ärkestiftets församlingar, som är 1314 uppgjordes för
uttaxeringen af den s. k. sexårsgärden till påfvestolen (DS 3, n. 1946), har under
pastoraten i Ångermanlands prosteri, dit äfven Umeå och Bygdeå vid denna titi räknades,
tillagts ett par rader af annan hand, i hvilkas delvis utplånade skrift man dock vid
närmare granskning kan urskilja: Skellopt cum capella Lttfangr t mark d. 1 sol. Detta
tillägg härrör efter allt att döma från 1340-talet och upplyser om det hittills okända
förhållandet, att Löfånger ursprungligen varit ett kapell under Skellefteå pastorat.
A det andra utförliga pastoratregistret, som upprättades 1316 (DS 3, n. 2043) i och
för utdebitering af lösen för Upsalaärkebiskopens pallium, har äfven gjorts ett tillägg
af yngre hand upptagande samtliga äldre kustförsamlingar i Väster- och Norrbotten,
men detta härrör synbarligen från åtskilligt senare tid och har af Slyf/c daterats
till medlet af 1400-talct. För nämnda ändamål skulle Lojuanger ecclesia utgifva ’/«
mark. Redan vid samma århundrades början synes emellertid församlingen
utgjort själfständigt pastorat, ty i 1413 års jordebok1 var Löfånger, som då tillhörde
Korsholms län, upptaget som särskild socken, ehuru den minsta i öfre Norrland och
omfattande endast 20 rökar eller hushåll, hvilket motsvarar omkring 150 personer.
Löfånger uppräknas äfven bland de socknar i Norrbotten, som ärkebiskop Jakob
Ulfsson 20 aug. 1482 erhöll i förläning af Sveriges riksföreståndare och råd, och hvara
ban fick kon. Hans’ stadsfästelsebref 1501.2 Antalet besutne män i Lölånger socken
uppgick år 1543 till 148 st., år 1558 till 186 st. enl. Västerbottens jorde- och
mantalsböcker för dessa år.
Den äldsta kyrkan i Löfånger var säkerligen ett litet träkapell, som legat i
närbeten af den s. k. Kyrksjön, där kaptensbostället Selet sedermera kom att stå. I dess
kryddgård anträffades graflämningar och järnkors tydande på, att här varit en gammal
begrafningsplats. Den nuvarande stenkyrkan, 52 alnar lång, 20 alnar bred, utan
torn och med fristående klockstapel, uppfördes på västra sidan om det nu för tiden
smala sund, som förenade Gärds- och Afvafjärdarna. Kyrkans hufvuddel härrör
från slutet af medeltiden, dess västra tredjedel tillkom 1649. A södra långsidan
finnes en utbyggnad s. k. lillkyrka, säkerligen det ursprungliga vapenhuset. Den
gamla sakristian i nordost var af trä, men ersattes på 1660-talet med en af sten.3
I Skellefteå museum förvaras åtskilliga medeltida träskulpturer från Löfånger,
däribland en bild af S:ta Anna, som skall ha varit kyrkans skyddshelgon.
1 Styffe, Skandinavien under Unionstiden, Uppl. 3. Sthm 1911 s. 398.
’ Spegel, Skriftlige bevis hörande t. swenska kyrkohist. Ups. 1716 s. 66, 69.
3 En afbildning af kyrkan finnes i Västerbotten, hembygdsföreningens årebok 1922, s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
