- Project Runeberg -  Hernösands Stifts Herdaminne. Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning / Andra delen /
264

(1923-1926) [MARC] [MARC] Author: Leonard Bygdén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

neder-torneå

spred sig till öfriga grannförsamlingar. 1 mycket en föregångare till den
Læstadianska rörelsen, var den dock ej så djupgående och upphörde efter
några års förlopp. Förbunden som den var med extatiska paroxysmer
och predikotalande stod församlingen oförstående inför ett hittills okändt,
obegripligt faktum och tolkade det såsom direkta verkningar af den
heliga Ande. Denna rörelse och dess förlopp har nyligen varit föremål för
en ingående, förtjänstfull skildring af kontraktsprosten C. J. E.
Hassel-berg i Grundsunda, till hvilken vi hänvisa.1 Här skola vi blott relatera,
hvilka följder den medförde för adj. Wiklund. Såväl khden Is. Grape
som hans adjunkt blefvo formligen anklagade att ha gynnat denna rörelse
och bidragit till dess utbredning, i stället för att de med kraft bort
undertrycka den. Den förnämste anklagaren var en deras ämbetsbroder, komm.
i annexförs. Paj ala Anders Wichman, men anklagelserna vände sig ock
mot honom själf och hans dom fälldes pä samma gång som de bägge andras.
Efter ett par föregående kyrkliga visitationer och rättsliga sammanträden
föll slutligen den af häradshöfd. O. J. Ekman dikterade häradsdomen
i Öfver-Torneå tingstuga 21 dec. 1776, hvarigenom Nils Wiklund blef
ådömd det hårda straffet att afsättas från prästämbetet och att inom 8
dagar från Öfver-Torneå socken sig förfoga med varning att icke utsprida
eller utbreda vidare något af de villfarelser, hvarföre han nu anklagad
och straffad blifvit, »så kärt honom vore att inom riket förblifva». Fattig
som han var, hade han till cn början ämnat utan vidare underkasta sig
denna orättfärdiga dom, men på uppmaning af några församlingsbor, som
förklarade sig vilja betala omkostnaderna, vädjade han till Svea hofrätt,
och då denna ej gaf honom all den upprättelse, han ansåg sig böra påräkna,
anförde han besvär hos Kgl. Maj:t. På 3:e året hade han nu varit utan tjänst
och uppehållit sig i Stockholm, då det kungl, utslaget toll 16 mars 1779.
Kon. fann skäligt upphäfva Svea hofrätts utslag och ifrån allt vidare ansvar,
straff och böter befria Wiklund för hans förhållande i de mot honom
angifna målen; efter förhör i konsist, i Hsand ägde ban utöfva
prästämbetet på hvad ort som hälst inom stiftet.3 Med vederbörligt tillstånd
försiggick förhöret inför Sthms konsist. Han återvände till Öfver-Torneå
till sin gamla adjunktstjänst, och själf luttrad i motgångens och lidandets
skola mottogs han med öppna armar i församlingen. Om man jämför
honom med hans samtida, komm. Mårten Thunberg och de snarliknande
rörelserna i Lillherrdal, kan det sägas, att Nils Wiklund ifråga om
uppfattning af dessa rörelser står betydligt högre än denne sin medbröder i
pröfningen. Denne rycktes med af den ström han bort leda. Det gjorde

1 Norrländskt fromhetslif pA sjuttonhundratalet. Svnodalafhandling 1919, s. 281.

3 Anförda arb. s. 454.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 00:21:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hernosandh/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free