Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
SKELLEFTEÅ
men å andra sidan kunde han ej neka att mottaga Hsands stifts
fördelaktigaste pastorat. I sin afskedspredikan vid kgl. hofvet underlät han
emellertid ej att uttala sitt hjärtas tankar. Han hade valt till text Amos 7,
v. 10, 12, 13 och slutorden föllo: »och så barkade de af med siaren och gåfvo
sig icke tillfreds, förrän de hade skickat honom undan sig». Äfven i sin
inträdespredikan i Skellefteå lär han gifvit sin förtrytelse till känna: »Jag,
som hittills varit bevärdigad att predika för konungen och de högsta i
landet, är nu förvist att predika för dumma bönder». Han introducerades
här vid visitationen 9 juli 1722 och utn. till prost 4 aug. s. å. Började införa
åtskilliga nödiga och nyttiga reformer, men genom hans öfvermodiga
myndighet och stränghet väckte de ovilja och eggade till motstånd. Han
kallades i hela orten Skellefte-påfven och det säges, att ingen vågade gå
öfver hans gårdsplan med betäckt hufvud. Han gjorde sig emellertid
skyldig såväl till sidvördnad mot konsistoriet som äfven till rena
olagligheter. Ehuru prost, hade han ej infunnit sig vid något prästmöte, och då
han utsågs till præses vid prästmötet i febr. 1737 i Piteå, afsade han sig
uppdraget. Än mer, konsist, öfverraskades af en skrifvelse från honom, dat.
Själevad 17 okt. 1742, hvari han meddelar, att han af fruktan för fiendens
infall begifvit sig på flykten och att hans komminister, emot behörig
belöning, under hans bortovaro åtagit sig församlingens vederbörliga skötsel.
Denna prostens afresa från sin församling fann konsist, så mycket
oför-modligare, som icke vetterligt vore, att någon af det öfriga prästerskapet
i Västerbotten, hvilket dock till en del syntes vara större fara underkastadt,
sig i så måtto från sina församlingar begifvit, hvarföre befallning afgick,
att probsten med första görlighet skulle sig på återresan till de sig åliggande
sysslor vid församlingens skötsel begifva. (Hdpr. */u I742-) Är 1733 hade
ban för en trumslagare Broman låtit nedrifva några smärre hus och bodar,
hvilka stodo på prästbordets ägor, utan uppsägningstid, utvräkt hans
möbler och missfirmat hans hustru, hvarför saken anmäldes för
landshöfdingen. Den förklaring A. häröfver afgaf är i all sin besynnerlighet
aftryckt.1 På grund av dessa och andra anklagelser dömdes lian till stora
böter, och domen stadfästes af Hofrätten med tillägg, »att som prosten
i sina förklaringar brukat oanständiga utlåtelser, orimliga ursäkter och
missbrukade tillämpningar af Guds ord, så begär kgl. Hofrätten, det ville
Konsist, låta för sig inkalla prosten A. och honom sådant hans förfarande ej
allenast allvarligen förehålla, utan ock därå inseende hafva, att han sig så
i församlingen skickar, som hans ämbete kräfver». Han inkallades 17
sept. 1745, men förebar sjuklighet och anhöll hos Hofrätten att blifva
fri-kallad från att resa till Hsand och i st. undfå en varning skriftligen, men
1 I Småsaker till nöje och tidsfördrif 6, s. 80, 1757.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
