- Project Runeberg -  Hernösands Stifts Herdaminne. Bidrag till kännedomen om prästerskap och kyrkliga förhållanden till tiden omkring Luleå stifts utbrytning / Fjärde delen /
132

(1923-1926) [MARC] [MARC] Author: Leonard Bygdén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

TOKP

försköning från de »odrägliga sakören», som Baltzar Bäck, den svenske
fältöfversten under krigshändelserna i Jämtland, pålagt honom (RR 1612
f. 274).

5. Herr Erich [1613], sacellanus, erlade s. å. i:sta terminens
tribut till Älfsborgs lösen.

6. Herr Anders (Olai enl. Tun.) [1614—28], kaplan i Torp,
hade tidigare under Baltzarfejden på grund af sin trohet mot Sverige
fördrifvits från Jämtland af danskarne, som tagit från honom allt det han
ägde, så att han med hustru och barn måst tigga sin föda och efter sin
anställning som kapellan i Torp år 1614 ej haft något i förråd att utgöra till
Älfsborgs lösen (Handl. i KA). Han idkade 1621 och 1622 jordbruk i
Fränsta by i Torp. Natten mot vårfrudag 1624 var kapellanen nära att
med sin hustru blifva innebränd på grund af anlagd mordbrand.
Domboken för detta år förtäljer härom följande: En änka Sigrid i Hångsta bv
förestod illa sitt barn och förslöste det lilla, som fanns kvar efter mannen
Erik Eriksson, och eftersom hemmanet hörde barnet till och ej modern,
anhöllo målsägarne, att kaplanen, som bodde i samma by, skulle taga hand om
hemmanet, göra utlagorna etc., det modern tyckte illa vara och fattade
hat till kaplanen, och hade äfven uttalat hotelser mot honom. Vid
ofvannämnda tillfälle hade hon tändt eld i fnöske och burit det i en understuga,
där det låg en hop gammalt näfver, lagt det brinnande fnösket däribland
och gått sin kos. Ofvan denna understuga låg nu prästen med sin hustru
i fasta sängen, och som Gud ville hafvat, vaknade prästens hustru af röken,
som slagit genom väggen, sprang så upp och fick sin gamle man med sig
ut genom dörren och i snålan utanför var Med detsamma föll botten
och golfvet neder i underbyggnaden, som förbränd var. Brann så den
byggningen upp med allt det prästen åtte, så att de fingo icke så mycket
undan, de kunde skyla sin bara kropp med. Qvinnan kunde ej vedergälla
prästen hans stora skada och dömdes 4 nov. att å båle brännas. Värdet
af det brunna steg till 200 dlr. Enligt ståthållaren Johan Månssons order
dat. Timrå 29 sept. 1625 skulle hon afrättas med yxa, när skarprättaren
komme, »emedan det ville allmogen besvärligit att hålla henne där länge
och sedan köra fram bålet». (Mdb.) Herr Anders kaplan, som upptages äfven
i 1628 års mantalslängd, påstås af Tunæus blifvit krigspräst 1631, hvilket
är föga troligt, då han synes varit en äldre man.

7. Martinus Bullernæsius (1631—60) synes redan 1621
hitkom-mit som adj. och blifvit kapellan 1631. Efter khden Abr. Martinis död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:36:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hernosandh/4/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free