Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ÅRGÅNG 1 MAJ 1914 HÄFTE IX
Vid högvakten.
F
redrika-Bremer-Förbundet kommer i
sommar att fira årsmöte i den
stad, där stora människoskaror skola lä-
ra känna Fredrika Bremers Ârsta i dess
förgängliga men till utseendet trogna
kopia. Till detta möte är som diskus-
sionsämne föreslaget: ”Önskvärdheten av
nya kretsars bildande.” Den diskussio-
nen avse dessa rader ej att föregripa.
De ledande krafterna skola nog draga
försorg om att den kommer till stånd
och att den får verkliga resultat. Men
kanske skulle det ej vara betydelselöst att
en något vidare krets, Herthas läsare,
på förhand toge i betraktande varför för-
slaget till ett sådant ämne kommer fram
och varför det just nu behöver komma
fram.
Kravet på Fredrika-Bremer-Förbundet
som mångsidig kvinnoorganisation och
som levande kraft i kvinnosakens tjänst
är snart sagt större än någonsin. Ge-
nomgripande viktiga kvinnofrågor äro ak-
tuella. I den behandling vissa av dem fått
av kommittéer och myndigheter — eller
det sätt varpå de ignoreras av press och
allmänhet — har det blivit pinsamt up-
penbart, att råhet och slöhet lindrigt
sagt äro oövervunna fiender. Fredrika-
Bremer-Förbundet lägger principiellt vikt
vid kontinuiteten i god mening, vid att
bevara och säkerställa redan vunna vär-
den, medan man strävar efter nya —
detta helt i den personlighets anda, ef-
ter vilken det uppkallat sig. I sanning,
bådadera behoves just nu. Samhället
står icke stilla. Oro råder överallt. Ka-
leidoskopiskt brokiga te sig kombinatio-
nerna av i varandra gripande riktningar
och rörelser. Stabilitet finns knappast
mer än hos ett slags människor: de
själsligen snarksovande. ”Högern” är li-
ka så ”reformivrig” som “vänstern”. Ic-
ke minst gäller det i kvinnofrågan (vars
”höger” och ”vänster” ju f. ö. ej utan
vidare sammanfaller med de politiska
partiernas). De, som kvinnorörelsen förr
hade att bekämpa, nöjde sig i regeln
med ätt hålla emot, då det var fråga om
nya rättigheter, och gjorde för sitt re-
sonemang inte anspråk på annat än det
av ålder stadfästades soliditet gentemot
förfluget nyhetsmakeri. Våra fiender av
modernt snitt ha av tidernas ondska:
kvinnornas insteg här och var, bragts
att fundera ut långt fiffigare etikettöver-
skrifter för sitt motstånd och långt vida-
re gående planer. Framstegstanken ha
nutidens ultras i kvinnofrågan — följan-
de tidsriktningen — så införlivat med
sig, att det synes dem för tamt och platt
att endast åberopa det goda gamla gent-
emot det nya. Den i stället adopterade
metoden är denna: Man resonerar
alltigenom utifrån gamla instinkter men
med nya, i tidens skola lärda termer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
