Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ÅRGÅNG 15 OKTOBER, 1914 HÄFTE XVI
Fred
N
ärhälst människor komma samman,
kanske med föresats att ej tala om kri-
get, hamnar deras tal till sist ändå där, det kan
inte hjälpas. Somliga hålla på en part, andra
på en annan, och allehanda hypoteser ut-
slungas, mera än utlyssnas, angående fram-
tiden såsom militaristisk eller slavistisk eller
allt vad annars står till att spå om. Slutsat-
serna äro vanligtvis kortsynta och taga
med av det hela endast vissa förlopps-
eller tankelinjer, med glömska av alla and-
ra faktorer, som kunde ändra facit. Men
i allmänhet betyda de häller icke ett om-
döme på allvar, det är bara ett nödvärns-
uttryck ur själarnas ångest inför den nya
oöverskådliga avgrund, som ”civilisatio-
nen” har utrymme för. Aldrig sutto vi
människor till den grad som nu likt vils-
na fåglar inför en stormvind, som för oss
— ingen vet vart, och som i spåren har
verkningar — ingen vet vilka.
Men vi som sitta i lä här i Sverge
och som ännu inte oemotsägligt vinddri-
vits av stormilen, vartåt vilja vi egentligen
med vårt envisa kretsande kring detta som
vi i alla fall uppleva, vi så väl som
alla andra, vi, som i detta ögonblick nöd-
gats till en besinningens stund som kan-
ske aldrig förr.
Bor där bara död och hemskhet i stor-
men? Känner du världsundergångens
realitet och upplever vad svunna tidsåld-
rar klädde i apokalypsens färgmättade gå-
tospråk? Att en värld håller på att för-
i lenig.
gås, därom är intet tvivel. Vad du än
sysslar med, om det är kultur-religions-
historia eller helt enkelt dina dagliga syss-
lor, så tvingas du att revidera dig själv,
dina ord och tankar. Där har bildats en
underlig skiljobalk mellan ett förr och ett
nu. Vad mer om det gamla tidevarvet
endast ligger ett par månader tillbaka;,
t. o. m. när dess grav blott var en månad
djup, skönjde du, att något var jordat,,
trots det att världen lever och offrar och,
hatar som aldrig förr. Och för någon tid
åtminstone har du väl hört till den skaran
som ”med sänkt banér försjunken står i
känslan av omätligt ve.”
Du vet dock av historien, att ur alla
skräckperiodernas vinterstormar framgick
det alltid något nytt och mera, trots allt.
Den lag, som över passadvindarnas bälte
låter antipassaderna blåsa i högre luftla-
ger, finner kanske ett motsvarande uttryck
i rymden innanför vad som nu synes ske.
Vem vet om icke något nytt födes bort-
om döden och hatet —· så paradoxalt gå
ju alla nya födelser till! Hur vore det
möjligt orka leva, om inte strimman av
ett hopp lade sin dager över världen,
trots allt? Och måste inte för det folk,
Som sitter i lä, handlingskravet tränga sig
fram starkare än någonsin? För somliga
är det så påträngande, att de önska se
hela folket i aktion, vilken som hälst, kan-
ske allra hälst den som skulle synas mest,
obekymrade om vart det bär, bara för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
