Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Utför branterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTFOR I3RANTERNA 167
erfor, att det närmaste bekymret nu gällde ingenting
mindre än familjens beständ. Gården måste säljas sä
snart som möjligt; det första var således att söka en
annan bostad. Den nye borgmästaren Roos hade åtagit
sig utredningen i Merthens trassliga bo; Elg erbjöd sig
att blifva barnens förmyndare. Det var ovana omsorger
för en man, för hvilken själarnas välfärd öfvergiek alla
timliga ting. Veckor förgingo; bostaden hyrdes, familjen
skulle flytta endera dagen.
En morgon stod gamla Valborg åter, bister och
mörk, på Elgs tröskel.
- Nu eller aldrig! sade hon.
Diakonus for med handen öfver sin panna.
- Ja, Valborg, nu skall det ske.
- Genast?
- I eftermiddag.
- Hvarför i eftermiddag? Morgonen vet ej hvar
aftonen lägger sig.
- Jag har ingen tid öfI~ig på förmiddagen.
Ingen tid att bärga en stackars fågel i jägarens
snara! Köp tiden, säger Paulus.
Diakonus ville ej höra mer; han var trött vid råd
som nästan liknade hotelser.
På eftermiddagen gick han till Merthens. Ållt var
i flyttning, barnen redan borta: endast Lotta och två af
tjenarne voro sysselsatta med att bortföra de sista
bobagstingen.
- Hvar äro barnen?
- I nya bostaden.
- Öch Ånna?
- Med småsyskonen.
- Öch Eva? - Diakonus kände, att hans röst
darrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
