Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
AFSKEDET
Vid det att hon gick, mötte henne ett bud med de
tvä raderna frän Mathias Elg. Det var balsam öfver
två djupa, smärtsamma sår. Hon kysste brefvet.
Hennes äldsta syster Ånna frågade hvad det var,
som så upprörde henne. Eva visade henne brefvet. Nu,
som alltid, hade hon intet att dölja.
- Ar det om?... Ånna vågade ej sluta sin dar-
rande fråga.
- Öm min vigsel, ja! svarade systern.
Anna föll henne om halsen och grät så strida, så
ljufva tårar, som när ett berg af länge förtegad sorg
lyftes bort från en älskande systers hjärta.
Öch har han icke sagt dig något mer? frågade
Anna, sedan hennes första lyckliga känsla fått luft i
tårarna.
Vi talade blott om mig. Ö, han var sträng mot
mig, men jag hade ju icke bättre förtjent! Hvad är det
mer, som han skulle ha sagt?
- Således intet om mig?
- Öm dig?... Anna.., gå icke i mina fotspår!
- Jag ämnade just berätta det för dig, hviskade
Anna, utan att låtsa märka sin systers förskräckelse. -
Han var ju här i går hela eftermiddagen.
- Elg?
- Mathias Elg, diakonus. Han går ju ofta hos
oss, han har ju varit vår andre far. I går satt han så
länge, att syster Paulina slutligen blef orolig och kom
att söka honom. Jag märkte väl, att han hade något
på hjärtat, men anade ingenting, förrän syster Paulina
sade: Mathias kan tala om allt, men ej om sig själf;
jag är då nödd och tvungen att tala för honom. Kort
sagdt, Anna, han begär, att du blifver hans hustru. Nu
är det sagdt, sade syster Paulina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
