Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
könslig avhållsamhet, så går han under. Det är sina egna
ungdomsstrider Strindberg här bygger på, sina egna
tidiga kärleksnjutningar han indirekt försvarar. Novellen
väckte förfäran. Men det vart ej på dess erotiska
tendens man slog ned.
Strindberg hade däri kallat konfirmationen »det
uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av
underklassen på Kristi lekamen och ord att den senare aldrig skulle
befatta sig med vad den förra gjorde». Detta kunde ju
icke klinga sympatiskt för överklassen, men åtalas kunde
det icke. Det kunde däremot de följande orden, och de
voro ägnade att uppröra de religiösa även utan alla sociala
bitankar; ty där kallar Strindberg ytterligare nattvarden
»det oförskämda bedrägeriet, som spelades med
Högstedts Piccardon à 65 öre kannan och Lettströms
majsoblater à 1 kr. skålpundet, vilka av prästen utgåvos för
att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren
Jesus av Nasarets kött och blod». Detta var för
starkt; boken vart åtalad enligt Tryckfrihetsordningen §
3 mom. 1 som gäller »hädelse mot Gud eller gäckeri av
Guds ord eller sakramenten». Straff maximum var två
års straffarbete.
Den regering som då satt, den Themptanderska, och icke
minst dess justitieminister Vult von Steyern, var känd
som ganska liberal. Också ansågs allmänt åtalet härleda
sig av personlig påtryckning från drottning Sophie.
För Strindberg, som då vistades i Genève, kom åtalet
som ett åskslag. Nervös var han trots Schweiz’ alpluft
alltjämt, ty hans oerhörda alstringslust och hans aldrig
vilande ekonomiska svårigheter hade ej låtit honom hämta
sig från sin överansträngning. Hans hustru och hans
lille son voro sjuka. Han hade rentav hört av en läkare
att hustrun blott kunde leva några få år till, och »dör
hon, så skjuter jag mig». Han tänkte därför vägra resa
hem, vägra underkasta sig risken av ett svårt
fängelsestraff. Att han därmed dömde sig själv till mångårig
landsflykt var han beredd att bära. Förgäves skrevo
vännerna till honom att det skulle synas fegt, om han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
