Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han samtidigt krossar också en man, hennes andre make
och askyldiga offer, får följa med på köpet.
Liksom de andra stridsdramerna mot kvinnan röjer
även Fordringsägare hur hårt bunden Strindberg
var vid kvinnan, vid den kvinna han här liksom eljes
med så blint raseri förföljer. Han hävdar att bandet
mellan två makar egentligen aldrig kan slitas. De äro
rent kroppsligt sammansmälta på ett sätt som ingen kan
åtskilja. Han gör emellertid även detta till en anklagelse
mot kvinnan. Han låter henne vara mannens andliga
skapelse helt och hållet. Tekla, dramats huvudperson,
har av sin andre man, Adolf, gjorts till en framgångsrik
författarinna, medan han själv gjort sig dum för att
skänka all kraft åt henne (jämför Kamraterna).
Å andra sidan har hon rent kroppsligt omformat honom
efter sitt beläte. Hur kan den svaga och tomma kvinnan
mäkta detta? Jo därför att hon själv formats, kroppsligt
och andligt, av sin förste man, Gustav. Strindberg
giver denne samma namn varmed han i En Dåres
Försvarstal nämner sin hustrus förste man, men givetvis
är det sig själv han skildrar i denne — dock även i Adolf.
Det är Gustavs överförda kraft som skänker Tekla makt
att kuva Adolf och forma honom i sin liknelse. Men då
Gustav alltså innerst behärskar dem båda, blir deras
samliv osunt, fördärvligt och vid sitt första ingripande
krossar Gustav dem. Krossar dem så hemskt att han känner
medlidande men — underbart nog — egentligen blott för
kvinnan, på vilken han dock ansåg sig hava en så
självklar rätt att hämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
