Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nietzsche desto mer, och Strindberg hade redan varit
det oberoende av denne, men han hade åtminstone ej
blivit det mindre genom dennes påverkan. Hos
fransmännen återfann han klarast sin egen religiösa skepsis.
Men såsom skeptiker valde han nu ej alldeles samme
mästare bland fransmännen som förr. Vid denna tid
troligen var det som han, den forne Rousseauanen,
uppstämde en hänförd lovsång till Rousseaus filosofiske
medtävlare Voltaire [1], i detta sammanhang prisande
Frankrike, därför att det gått direkt från katoliscism till
fritänkeri med överhoppande av lutherismen — han
hånar ju även — se citat ovan — svenskarnes lutherism
i femte Sömngångamatten. Han hade nu ock börjat
beundra Leopold, han klandrar till dennes större ära
Thorild — märkligt nog därför att han ej skrev vers
men poesi på prosa utan rytm och musikaliskt välljud
— och han förnekar att den nya skolan gentemot
Leopold företrädde någon Utveckling [2]. Större delen
av artikeln är faktiskt ett angrepp på Atterbom,
häftigare än det i Svenska Folket; Strindberg stod ju
nu dennes hela livsåskådning fullständigt fjärran.
När hans plan att utgiva en franskspråkig tidskrift för
att sammanbinda Norden och Europa ej kunde förverkligas,
ville han dock göra vad på honom ankom för saken
och skrev 1889 på franska en bok om Frankrikes
förbindelser med Sverge (Les Relations de la France avec la
Suède jusqu’à nos jours), utgiven 1891 [3]. Boken
inbragte honom dels ett anbud om hederslegionen, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
