Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ha med nöd undgått (se stycket Händelsens
Oförklarliga Logik). Under det morfinrus som skall stilla
hans dödssmärtor genomlever han sitt äktenskaps
glädje- och sorgespel på nytt. Materialet till
äktenskapshistorlen har Strindberg sannolikt tagit från flera
håll, men den stämning som vilar däröver är hans eget
vemod över hans sista gäckade kärleksdröm. Vemodet
är blandat med bitterhet. Hustrun skildras icke utan hat.
Men grundtonen är tärande saknad. Det avbrutna,
rapsodiska sätt varpå konservatorns öde förtäljes höjer
berättelsens verkan.
Äktenskapets söndersprängande motiveras dels med
kvinnologikens retsamhet. Dels ock därmed att en
utomstående, mot mannen innerst fientlig man får makt över
hustruns själ. Det är den i Fordringsägare, i
Legender och i Götiska Rummen uttalade
tanken på själens makt att övergå i en annan och ympa
sin personlighet på denna som här åskådliggöres. Också
tankens makt att döda även utan direkt avsikt illustreras
här. Hatet verkar från fjärran, och det kan väl lägga
band på sig men ej göra om sig till kärlek. Man gläds
trots allt, utropar han, åt människors lidande och — en
ny vändning — kanske man i grunden bör göra det, ty det
röjer kanske ett inre behov att se rättfärdigheten komma
till sin rätt. Konservatorn är icke religiös, men han får
på dödsbädden höra religionen tolkas av en kvinna. Han
gläds åt Antiken, därför att den icke var någon »glad
hedendom» (en udd mot Heidenstam!) utan trodde på
ett helvete och på ett skuldlöst, från förfädernas synder
ärvt lidande.
Det skuldlösa lidandets problem behandlas i
Syndabocken. En duktig, anspråkslös, alltigenom god man,
praktiserande jurist i en småstad, röner allmän motvilja,
misslyckas i allt vad han företager sig och måste lämna
platsen. Bland annat retar han med sitt namn, som är
krångligt att skriva och uttala; detta motiv har
Strindberg tidigare använt i Från Fjärdingen och
Svartbäcken (En Snobb) samt antytt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
