Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
som de gömt undan från middagen. De tårar av
sinnesrörelse, som den högtidliga vigselakten framlockat,
hade för länge sedan torkat, och skåltalens
högtidsstämning var redan sin kos. En allt utom festlig
trötthet, förorsakad av den rikliga undfägnaden, hade
bemäktigat sig bröllopsgästerna, som hellre skulle njutit
sin siesta var och en för sig i någon stilla vrå än visa
artighet och förbindlighet mot alla.
Den främmande där uppe på musikläktaren hade
tillräckligt ofta varit med om sina väninnors bröllop
— år efter år i en allt mera resignerad stämning,
förträffligt lämpad för iakttagande av andras små
svagheter — för att icke vid första ögonkast genomskåda
den ledsnad, som där nere i salen sökte dölja sina
gäspningar bakom batistnäsdukarna. Också började
det genast rycka i den nämnda rynkan vid hennes mun,
och hon skulle icke ens i fem minuter till uthärdat att
se på det föga tilltalande skådespelet där nere, därest
icke hennes blick fallit på brudparet, som betedde sig
på ett i sanning mindre vanligt sätt. Bruden hade
nämligen, ehuru alla gästerna redan stigit upp, blivit kvar
på sin plats vid mitten av det långa bordet, liksom hon
måst vaka över den middagslur, en tjock gammal herre
i öppen vit väst tog sig, där han låg till höger om
henne i en stor länstol. Förmodligen var det hennes
svärfar, som här vilade på sina lagrar, sedan han så väl
sörjt för sin son. Visserligen var ansiktet under
myr-tenkronan just ej så tilldragande, och den lilla
oansenliga figuren lyckades icke trots en verklig molnsky av
silvergas och brudslöjans veck dölja, att den ena
skuldran var litet högre än den andra. Men de stora
stenarna i hennes hals- och armband voro glänsande nog
. 18 ........
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
