Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
fortsatte hon, "och måste nu även skilja mig från
honom. Ty på landet hos min mor blir han alldeles
förvildad, och om jag än kunde finna en lärare åt honom,
som förstode styra honom, skulle det dock göra mig
ont om gossen att låta honom växa upp så utan
kamrater."
"Jag måste se honom," sade han hastigt och höll
blicken oawänt fästad på buketten i hennes hand.
"Förlorat sin far, stackars barn. Då han blir stor, fru
Eugenia, så skicka honom till mig. Han skall komma
ut med mig på jakt och rida på mina hästar, och om
han blir kär i min äldsta dotter, så komma ju
sannerligen början och slut åter samman, blott på annat sätt,
än jag, dåre, en gång drömde mig. Bifaller ni,
Eugenia?" Han räckte henne sin hand.
"Med all aktning för min sons tillkommande
svärfar," svarade hon glatt, "förbehåller jag mig dock att
först få se flickan, då ni ännu ej ens kan svara för
modern."
"Att modern måste ha ert bifall, förstås av sig själv.
Jag tager henne alls ej, om hon har olyckan att
misshaga er. Det bästa vore. ..."
En ung man, som dröjande närmade sig
fönstersmygen för att bjuda upp den främmande damen till dans,
avbröt samtalet. Hon ursäktade sig med sin nattresa,
trädde ut ur fönstersmygen och blandade sig i
sällskapet. Ännu en stund såg Valentin, som stod kvar
vid palmen, hennes gestalt röra sig bland de andra
och trodde sig då och då urskilja hennes stämma. Det
förekom honom, som hade han glömt säga henne
något viktigt, och han tänkte efter, vad det kunde vara.
Slutligen föll det honom in, att han för anständighetens
= 206 =====
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
