- Project Runeberg -  Valda noveller /
217

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•i;

i i"

BÖRJAN OCH SLUT

gon — därtill måste mycket vara annorlunda.
Men en nit droge jag i intet fall. Om jag nu utber mig
min ungdomsväninnas råd i den fasta tillförsikt, att en
flickas väsende lättare genomskådas av en förståndig
fru än av en sådan som jag — vari skulle då ansvarets
fara och svårighet bestå?"

"Om jag skulle besluta mig för att uppfylla er
äventyrliga önskan, under vilken förevändning ville ni
införa mig i det främmande huset?"

"Jag har redan tänkt på det också," inföll han
obesvärat och slog med ridspöet på mattans brokiga
mönster. "Jag föreställer er för människorna där som min
fästmö; på det viset komma vi säkrast till målet. Ty
en flicka, även den oskyldigaste och minst
beräknande, vänder dock alltid ut sin bästa sida inför en ogift
man. Evas döttrar äro de alla. Kommer jag däremot
tillbaka till dem, "redan försörjd och upptagen", så
skall jag lätt finna, vilken av systrarna dagen förut
spelat litet komedi, kanske till och med om någon av
dem redan i stillhet lagt beslag på mig. överraskningen
låter den rätta naturen träda i dagen."

Han såg på Eugenia, som stod framför honom med
en min av lugn överläggning. Hon hade låtit honom
tala till slut, men skakade nu på huvudet. "Tänk på
något annat, Valentin. På detta kan jag icke gå in."

"Det är så oskyldigt!"

"Må så vara! Men jag känner mig varken hågad
eller skicklig att utföra denna roll förvillande, och om
jag läte masken falla i otid, skulle förlägenheten bli ej
mindre för er än för mig."

"Så samtyck då till att kallas min syster!"

Hon besinnade sig. "Om jag gör det," sade hon till
======= 217 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free