Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
ren. Efter ett uppehåll sade han åter: "Och det andra,
skall inte det också gälla?"
"Vilket andra?"
"Jag menar allt."
"Allt är litet för mycket."
"Eugenia!"
"Min vän?"
"Är det verkligen för mycket, vilket dock är det
enda, som kan återge mig det liv, du tusen gånger
tagit från mig?"
"Om jag rätt betänker. ..."
"Vill du ännu betänka? O, Eugenia, säg, att jag får
störta till dina fötter, öppna denna dörr. ..."
"Sakta, min vän! Du förtjänar väl litet straff. Huru?
Är det ridderligt att bestorma en stackars kvinna
bakom stängda dörrar? Jag slår vad, att du till och med
släckt ljuset för att i mörkret kunna skaffa dig en
smula mod. Om du har gott i sinnet mot mig,
behöver du då kalla kolmörka natten till hjälp? Blygs,
min stackars hjälte I Men nu vill jag också säga dig,
att jag har ett gammalt agg till dig."
"Du skämtar, Eugenia?"
"Jag talar fullt allvar."
"Varför var du icke på den där tiden åtminstone
lika slug som nu, om du än inte var modigare? Fanns
det ingen dörr, genom vilken du kunde ropa till mig
det, som nu kommer mycket för sent?"
"F.ör sent? Nej, Eugenia, var äro åren mellan då
och nu? En blyg gosse liksom då, står jag här och
tigger i mörkret om en stråle från dina ögon. Kan
du låta mig försmäkta?" Han väntade länge på svar.
På en gång gick dörren ljudlöst upp. Där stod hon
===== 238 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
