Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenberg (denne med anmärkningen i slottslofven) och
höfvits-mannen Sven Svensson. Truppperna utgöras af den
sistnämndes fännika med 2 »lutenanter», 1 fänrik, 1 kvartermästare, 1
vaktmästare, 5 trummeslagare, 1 förare och 1 profoss samt
208 gemene. Härtill komma 40 gemene af en annan fännika
och 22 af en tredje, allt med motsvarande befäl, samt slutligen
äfven »herr Nils, predikant på Gullberg ». Förutom dessa
styrke-uppgifter anmärkes äfven i det nämnda fragmentet, att 170
gånger hästskor blifvit sönderhuggna till stormhagel.
Besättningens här uppgifna styrka vid Mikaelistiden 1611 kan
emellertid under de två månaderna intill belägringen hafva ökats,
men stor torde den i alla händelser ej hafva varit vid detta
tillfälle.
Hvad själfva belägringen beträffar, instämma alla
tillförlitliga samtida vittnesbörd däruti, att Krako verkligen var
befäl-hafvare, då konung Kristian IV den 27 januari 1612 kl. 2 på
natten angrep fästet, att fem af fienden företagna stormningar
afslogos med förlust af öfver 200 man, såsom det från svensk
sida uppges, af något mindre enligt danska källor, samt att
fienden slutligen mellan klockan 7 och 8 på morgonen måste
draga sina färde. Om hustruns deltagande i försvaret nämnes
i samtida berättelser inte ett ord. Först sjuttioett år efter
Gull-bergs belägring omnämnes detta i en af dåvarande lektorn i
latinet och historien, Lars Forselius öfver Cecilia von
Lenger-ken författad grafskrift. Denna Cecilia, heter det häri, var
dotter till den hedervärda matronan, Emerentia Pauli
(Påls-dotter), en amazon, en Judith animosa, den där biträdde sin
man i Gullbergs försvar, sedan denne skadat sig genom ett
fall från hästen, och som vidare hällde lut på den inträngande
fienden. Och onekligen förtjänar denna af en lärd och vitter
man återgifna berättelse en viss tilltro.
Men efter ytterligare långt tidsrum skulle såsom vi strax
skola se ett vida fullständigare vittnesbörd afgifvas, nämligen
Cecilia von Lengerkens egen berättelse om tilldragelsen, den
hon som barn erinrade sig. Denna berättelse vardt år 1760
tillika med andra »behagliga aktstycken» meddelad tidningen
Göteborgska Magasinet af en komminister i Fässberg,
Johan Svarthen, samt därpå i tidningen införd. Det är häri som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
