Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I afseende på punkterna 3, 4 och 5 medgaf
borgmästaren, att hvar och en af dessa föreslagna anstalter kunde
hafva sin stora nytta, men ingenting vore dock så
angeläget, som det i sista punkten föreslagna sjukhuset.
Något sådant funnes ännu alls ej i staden, ty ett litet
för liderliga kvinnspersoner afsedt kurhus utan fond, utan
matinrättning eller andra behöriga sjukvårdsmedel kunde
ej räknas. Själfva det på kronans bekostnad uppbyggda
lasarettet för garnisonen hade aldrig kommit i gång eller
verkställighet.
Bland de många skäl för inrättande af ett sjukhus anför
Pettersson ett, som man knappast väntat sig. Den
förmånen kunde äfven vinnas, förklarar han, »att personer, som
uti kanalerna eller hamnarna ofta falla uti vattnet och
såsom liflösa upptagas, kunde genom tidig och rätt skötsel
blifva räddade»; ty, Oaktadt polisen till så mycket mera
uppmuntran för stadens läkare utfast ett visst premium för
en sådan räddning, hade försök därmed ännu icke velat
lyckas. Men i lasarettet, där nödiga instrument och andra
rekvisita strax vore till hands och där mera tid gåfves,
kunde man i detta fall hysa en säkrare förhoppning. Var
det frånvaron af stängsel — först år 1804 förordnade
magistraten, att kajerna skulle förses med stenpelare och dessa
med järnkedjor förenas —, fylleri, mörker eller bristande
simkunnighet, som tillsammans vållade nämnda olycksfall?
Daniel Pettersson var liksom de flesta af hans
göteborgska samtida utpräglad rojalist. Härigenom förleddes
han att tillika med några andra år 1785, Gustaf III till
behag, genomdrifva biskop Wingårds val till domprost i
staden, en olaglighet som ingalunda lände någon af de häri
medverkande till heder. Ett mera passande tillfälle att visa
sitt rojalistiska — och på samma gång patriotiska — sinnelag
fick han emellertid tre år senare, då han på rådhuset till
svar å Gustaf III:s begäran om hjälp till stadens försvar
emot den hotande krigsfaran betygade borgerskapets trohet
och offervillighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
