Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första judarne.
Utån bestämd rättighet att i riket inkomma hade
redan under 1700-talets midt judar från Amsterdam, Hamburg
och Köpenhamn under hand tillåtits att i Göteborg infinna
sig vid auktionerna på Ostindiska kompaniets hemförda
varor. Och efter portofranko- eller frihamnsinrättningens
införande i Marstrand åf 1774, hvarigenom närings- och
religionsfrihet beviljades alla sig där nedsättande
främlingar, voro israeliterna utanför Göteborgs portar så att säga,
hvarvid de naturligtvis äfven allt som oftast tittade in i
staden.
Men ändtligen randades den dag, då de här liksom
på vissa andra ställen i landet skulle vinna någon, ehuru
långt ifrån full medborgarrätt. Denna dag, från hvilken de
svenska judarnes tideräkning sålunda börjar, var den 27
maj 1782 eller om man så vill redan den 7 april 1780. Af
denna sistnämnda dag är nämligen ett kommerskollegiets
bref med tillstånd för judar att, intill viss författning
ut-komme, inom riket fortsätta den handelsrörelse, de styrkte
sig hafva på utrikes ort med behörig tillåtelse idkat. Den,
som efter ansökan hos vederbörande magistrat kommit i
åtnjutande af ett dylikt tillstånd, hade därmed förvärfvat
sig namn och karaktär af skyddsjude.
Till denna kategori kunde, åtminstone från den 19 juli
1780, räknas den till staden från Tyskland öfverflyttade
David Abraham, rörande hvilken magistraten nämnda dag
hos kommerskollegium forfrågade sig, huruvida han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
