Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kejsar Napoleon, som mottagit klagomål dels öfver
judarnes ovillighet till krigstjänst, dels öfver vissa påstådda
utpressningar från deras sida, lät inkalla en stor
församling af landets judar — lekmän och rabbiner — för att i
samråd med några af kejsaren utsedda kommissarier
(däribland Pasquier) framlägga ett förslag till ordnande af
nämnda trosbekännares ställning som samhällsmedlemmar.
Ett sådant förslag framlades äfven och vann kejsarens
bifall. För att detta förslag skulle vinna den största möjliga
auktoritet lät kejsaren genom kommissarierna föreslå
sammankallandet af ett stort sanhedrin (hvilket namn
motsvarar det grekiska synedrion) med uppdrag att i
bestämda lärosatser omforma de svar, som af den provisoriska
församlingen redan gifvits, liksom de resultat, som skulle
framgå af dess fortsatta arbeten.
I öfverensstämmelse med forntida bruk bestämdes
antalet medlemmar af detta stora sanhedrin till 71, dess
ordförande oräknad.
På samma gång utfärdade församlingen till samtliga
sina trosförvanter i Europa en proklamation för att
underrätta dem om den underbara händelsen, att stora
sanhedrin sammankallats, och anmoda dem att till Paris
af-sända deputerade, kända för vishet, sanningskärlek och
rättvisa.
Verkan af denna proklamation motsvarade ej
förväntningarna. Utanför Frankrike, Italien och några länder, där
det franska inflytandet gjort sig gällande, var den så godt
som ingen.
Själfva sanhedrin öppnades den 9 februari 1807. Dess
öfverläggningar utmynnade i följande »deklaration»:
Den judarne gifna gudomliga lagen innehölle såväl
religiösa som politiska föreskrifter. Dessa förstnämnda vore
absoluta, men de senare såsom afsedda att styra Israels
folk i Palestina kunde icke tillämpas, sedan detta folk ej
längre bildade någon nationell enhet. Sålunda borde det
i Mose lag tillåtna månggiftet såsom varande endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
