Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alla de anständigaste högtidsnöjen», berättar han i
sitt vittnesmål, »voro den 17 november kl. 6 e. m. uti full
gång och activité samt nyss började på rådhuset, då jag
gick neder från assembléen för att med mina 3
hemmavarande barn gå litet ut och låta dem se på transparangerna
jämte illumination etc., men hann knappt neder från
assembléen och upp på mitt rum, förrän en domestik kommer
helt andtruten inlöpande och berättar, att en myckenhet
folk höll på att stena herr Björnbergs hus samt att det
vore ett odrägligt larm och hurrande tillika vid detta
arbete. Jag öppnar fönstret, frågar dä en på gatan
förbigående, om den kände, hvad det är för ett larm, men mig blef
svaradt: det vet jag platt icke, men amiralens extra ordres
äro, att hela regementet skall genast på artillerigården
församlas, och var det rätt bra jag råkade baronen; jag
igenkände då pä målet herr kapten Hahne och sprang neder
åt tyggården, under det att befäl och manskap som bäst
från alla kanter ankommo. Nu är gamla ordres för mig
att vid larm och eldsvådor finnas prompt på artillerigården,
hvarför jag, för att få något redigare begrepp om
oväsendet, bad herr kapten Hahne i mitt ställe på tyggården
för-blifva samt skyndar mig åt torget, hvarest vid
framkomsten berättades mig varit ett buller, det amiralen redan
skolat stillat men hvars sammanhang jag icke i denna stund
ännu känner.
Ankommen till torget ser jag en folkmängd på
råd-stugutrappan, hörde mycket buller, tränger mig igenom,
och fann en varelse, som pöbeln obehörigt anfäktade; att
tala hördes ej, hvarför jag fick denne figur i armen, hotade
dem, som bullrade, men ryckte ifrån dem deras figur, och
sades det vara en brandvaktsrotemästare eller något dylikt;
han anropade beskydd, och jag bad honom springa åt
högvakten, men knappt tog han till fotterna, förrän hela massan
af sämre folket följde efter; härigenom blef nu
rådstugu-förstugan på några minuter ren, till ingen ringa glädje för
ett åldrigt hederligt fruntimmer jämte ett yngre, som rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
