Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröfligt. Ännu den 21 januari 1820 berättar
landshöfdin-gen, att en gruflig fattigdom och uselhet rådde i staden
och ända ut i skärgården.
Sent omsider återkommer dock förtroendet, och
förhållandena bättras: »Nu tror jag med full visshet», skrifver
Rosen fyra, fem år därefter eller den 5 september 1824,
»att Göteborg småningom men säkert går upp för backen;
lyxen har aftagit, högfärden minskats, små förtjänster
försmås ej, hyrorna stiga, äfven prisen på husen, och inga
bankrutter förspörjas. Allt detta bevisar en viss treflighet,
som ej förut ägt rum.»
Men två år efter dessa förhoppningars uttalande
skulle han åter se samhället skakas genom några af de
förnämsta köpmännens iråkade obestånd. (De enda, som
han nu ansåg »oberoende till betydlighet», voro
kommerseråden Ekman, Wijk och Samuel Arvidsson, grosshandlarne
And. Lewgren och Carnegie.) »På tok var det 1816»,
tilllägger den lättrörlige Rosen den 1 mars 1826, »men nu är
det värre . . . Jag försäkrar dig, att jag är så ledsen, att
jag aldrig varit det förr, att se beskedligt folk gå öfver
ända, som man dagligen lefver med. som visat en vänskap
och tjänster; det kostar på mera, än om jag led af egna
olyckor.» Härpå till slut följande rader: »Sedan jag en
gång blifvit ruinerad här och tvenne gånger sett de flesta
andra blifva det, önskade jag kunna lefva mina öfriga
dagar på något annat ställe.»
Denna önskan — väl knappt allvarligt menad för
öfrigt — gick emellertid ej i fullbordan. Rosen
kvarstan-nade som bekant på den honom anförtrodda platsen ända
till sin död 1834.
Lorent synes hafva varit en ofta anlitad rådgifvare i
finansiella och statsekonomiska frågor. Han skrifver på
franska, tämligen torrt för öfrigt, och lämnar föga åt den
af kultur- och personalhistoria intresserade. Hans egen
lefnad skulle dock vara väl värd att studeras. En vidtfamnande
köpman med stora idéer och stora kunskaper, som grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
