Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johan (eller som han på senare tid skref sig
Karl Jan) Brunjeansson, obestridligen en torr och tråkig
poet, må härefter en smula uppmärksammas.
Född i Göteborg den 31 juli 1739 vardt han 1756
student i Uppsala och utgaf där ett litet skaldestycke:
Tankar öfver åskan, som slog ned i Uppsala slott natten
emellan den 21 och 22 augusti 1760. Redan samma
är började han insända poem till Göteborgs
tidningar, hvaribland den stolta beskrifningen i Göteborgska
Magasinet 1761 öfver hans födelsestad kan särskildt
nämnas. (Då jag häruti om kanalerna läser:
På bägge sidor stå batavers raka linder,
i mer än härligt flor till sena höstens slut;
blid himmel vårdar dem och skingrar alla hinder,
de trotsa stormars ras och härda kölden ut,
kan jag för min del ej återhålla den Önskan, att stora
hamnkanalens bräddar måtte ånyo planteras med träd, en åtgärd
som i förening med någon minskning af kanalens bredd
skulle lända stadens äldsta del till synnerlig försköning.)
Några år därefter eller 1764 var han färdig med ett
häfte Fabler och Sagor på vers. Ett och annat af dessa
poem, som väl torde utgöra höjdpunkten af författarens
diktning, är verkligen rätt täckt. Så till exempel följande
SAGA.
En liten pilt en bläddra skapar
af tvål och vatten med ett rör,
hvarpå han med förundran gapar
och därvid glada utrop gör.
Men innan han sig mätta fick,
har bläddran redan hunnit målet;
hon spricker under största prålet
och fägnar blott ett ögonblick.
Fast himlen alt vår sällhet yrka
ett sundt förnuft har gifvit oss,
man ofta finns ett intet dyrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
