Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vistelse i brasilianska provinsen Minas Geräes förre
kaptenen vid Västgöta regemente J. P. Wegelin.
Ehuru ingen egentlig poet trädde han dock ej
alldeles objuden inom sånggudinnornas krets. Därom vittnar
hans Skaldebref till Sofi, meddeladt i den af Ch.
Backman 1832 »för bildade kvinnor» utgifna månadsskriften
Linnaea, hvari han bland annat kväder:
Ja, när min harpa icke tonar mer,
när grafvens famn den trötte sångarn sluter,
minns, att mig döden mer än lifvet ger
och att jag fridens sabbat där först njuter!
Den i Masthugget 1816 födde poetens och
minnesteck-narens Jokan Peter Magnussens hufvudsakliga insats i vår
vitterhet förskrifver sig frän hans vistelse vid stadens
gymnasium, det han först vid tjugufyra års ålder lämnade.
Härunder framträdde han år 1838 med skaldestycket
Människans samvetskval och året därpå med en
Min-nestafla öfver framlidne bataljonsläkaren doktor
Sven Jonas Stille.
I förordet till det förstnämnda stycket yttrar sig
poeten om samhällsandan och lifvet i staden.
»Jag påminner mig emellertid alltid», säger han på ett
ställe, »edra goda och ädla handlingar och erkänner
göteborgska samhället för ett af de verksammaste i vår tid,
hvars lugn är fredligt och tryggt, när stormar, split,
tvedräkt, hat, stora och vilda skakningar genombryta andra
städer, störa den trötte vandraren i ensamheten; då vi
däremot kunna hvarje afton gä lugnt och stilla till hvila, lämna
åt glömskan våra bekymmer, åt förgätenheten våra strider
och sorger, kasta allt af hvardagsvimlets stora händelser
i tidens stora ström, låta dem försvinna och förfalla i
glömskans nattliga djup. — Glada och muntra uppstå vi vid
morgonen, går hvar och en till sina sysslanden, börjar
hvar och en sina värf. under det dagen tänder sin klara
sol för att lysa oss en tid bortåt, på det vi måge ordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
