Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laurentius Segerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt gick Segerlind väl i handom således, och då efter
fredsslutet 1809 en gyllene tid ingått, fick han en god idé.
Den att bygga ett hotell, ett verkligt hotell.
Detta låter för våra öron naturligt nog, men säkert
är, att det för hans svenska samtid var något alldeles nytt.
Det fanns visserligen, såsom vi sett, till värdshus apterade
hus eller våningar, möblerade rum, som tillfälligtvis eller för
beständigt till resande uthyrdes — till och med hos
skarp-rättaren Hjerpe kunde sådana bekommas —, men ett helt
hus, byggdt och inredt för detta ändamål, detta hade
man icke sett vare sig i Göteborg eller annorstädes i riket.
Det var för ett sådant företag likväl, som den kraftfulle
mannen beslöt sig.
Och icke nog med denna nyhet; Segerlind var äfven
den förste byggherre, som begagnade sig af de gamla
fästningsvallarnas rasering. Just i hans trakt, i närheten
af den nyss rifna Drottningporten, hade förträffliga
tomter bildats, och flera af dessa inköpte han genast. Här
skulle också det nya hotellet ligga. Af hofarkitekten
Hagberg beställdes en ritning, och arbetet börjades år
1810.
»Grundstenen lades med all högtidlighet, såsom det
vid en monumental byggnad ägnade och borde. I dess
sydvästra hörn nedfälldes och inlades äfven efter gammalt
murarskick en blylåda med mynt och inskrifter. Så snart
källarhvalfven, hvilka sträckte sig under tre sidor af huset
— den fjärde hvilar på gamla fästningsmuren —, voro färdiga,
gafs här en festlig kollation, hvartill, utom enskilda vänner,
stadens och länets myndigheter, arkitekter och murmästare
voro inbjudna. Trenne transparanger voro uppsatta.
Fontäner af vin och punsch strålade och susade oupphörligt,
tal och skålar aflöste hvarandra, och hvalfven återskallade
af sånger. Ett fragment af en tillfällighetsvisa lyder, som
följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
