Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
amalia. Huru, min Tante, »ger ni ännu dessa
saker?
fru borel. Du förvånas deröfver... men jag
har tagit vara på dem äfven då jag botades af det
hårda ödet att svälta ihjäl. Ja, jag har bevarat dem,
för att genom deras betraktande kunna upprätthålla
modet i mitt hjerta. Och då jag såg på dem... då
erinrade de mig alltid om min barndoms lyckliga
dagar.
amalia. Min stackars Tante!
fru borel. Jag vill dermed smycka min
Caro-line, sade jag för mig sjelf. Det är omöjligt, att
inte min syster skall igenkänna dessa saker. De
skola verka på henne, de skola röra henne ... och
kära Amalia... då jag står der utanför och mellan
dörröppningen ser denna rörelse, om jag då hör ett
enda mildt ord från hennes läppar. . . då skall jag
skynda fram och kasta mig till hennes fötter, sluta
henne i min famn! Ack, om bon bara inte stöter
mig tillbaka!
amalia. Mej, o nej! Hon har redan talat med
mig om er! Hon älskar ännu alltid sin syster, och
hon har förlåtit henne allt. Hon skall ej kunna
motstå sitt hjertas böjelse . . . min mor skall trycka er
till sitt hjerta ... Men skall glädjen ej vara skadlig
för henne?
fru borel. Glädjen dödar ej, mitt goda barn!
Låt mig göra som jag vill, Amalia! Jag skall inte
glömma hur mycken tack jag är dig skyldig. Men
kunde min syster inte länka, att det är endast
egen-nytta, som för mig tillbaka till henne? Ack! en gång
har jag föredragit de snöda penningarna framför
skatterna af ett kärleksrikt hjerta ... men Gud har sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
