Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon löste upp kjolen omkring sig innan hon satte sig
ned:
— Han lofte fäll Fia te’ gifta sej med henne, kan
jag tro? — och samma föraktfulla krökning kring
mungiporna blef synlig som nyss förut, — det är ju det
vanliga, det.
— Nej! — svarade Fia, i det hon satte sig ned
i mossan, tog till sig den ena foten och drog bort ett
stubbstrå af något hvasst gräs, som fastnat under
fotsulan, — han lofte mej ingenting, han sa’ bara: har
du lust te’ komma med mej? när vi träfftes en gång
vid en tockenhär slåtter som i dag, fast det var längre
ifrån gåln så att vi höllo middagsrasten ute, — ja,
och jag följde med, jag, så jag har då ingenting te’
säga, om en vill vara rättvis.
— Det der begriper jag inte! — sade Lotta med
förvånad blick, i det hon steg upp och strök lintyget
ned öfver armarne på sig, hvarefter hon mekaniskt
sträckte på sin fasta och välbildade kropp, på hvars
mjella hud solvärmen frampressade små skinande
svettdroppar, derpå gick hon ner till strandbrädden och
stack ena foten i vattnet, drog den genast tillbaka igen
och ropade med en liten smårädd hissning: — Oj då,
hvad det är kallt!
— Ja, det är alltid första taget som är det
värsta! inföll Fia, som under tiden klädt af sig och
nu stod bredvid henne nere vid vattnet, — kommer en
väl i, så får en snart smak for’et! —
Och dermed vadade hon ut från land med långa
steg, i det hennes mörka hull återspeglades i det klara
vattnet och de uppyrande dropparne gnistrade om henne
som livita perlor kring en spanjorskas olivgula hals; snart
utkommen på något djupare vatten, kastade hon sig
baklänges ned i sjön så att endast hufvudet och de
plumsande armarne voro synliga, och ropade med den
kiknande röst som man alltid hör af badande, strax de
kommit uti:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
