Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blicken slog Lotta som en blixt. Det var
Johans ögon, nn såg hon det, fast hon aldrig hade sett
det förut. Ju mera hon såg på gossen, dess mera fann
hon likhet i hvarje drag. Det var hans raka näsa,
hans klufna haka, hans långlagda ansigte, — ja sjelfva
det börjande hårfästet var likt hans. Det fans
ingenting i barnets ansigte af modern, inte ett enda drag,
jo munnen, den var hennes. Han hade inte Johans
tjocka läppar, munnen var bredare och fastare, liksom
Fias, och den låga pannan med de starka ögonbrynen
var också hennes, fattighjonets. Hur hade hon kunnat
bli mor åt Johans barn? Hon var ju inte vacker, hon
ansågs halft fjollig, hon var en utbörding öfverallt —•
och ändå? Det var en gåta som Lotta inte kunde få
det lösande ordet till, hur mycket hon än grubblade
och tänkte, der hon satt på pallen och stirrande
betraktade barnet.
Medan hon satt så, rann det upp liksom en känsla
af afund i hennes hjerta. Hon kände sig färdig att
önska det barnet som låg der vore hennes eget, äfven
om det skulle vara det på samma vilkor som det nu
var fattighjonets. Känslan af skam är nog lika stark
på landet som i staden, men i fråga om frukterna af
en otillåten förbindelse är man på långt när int£ så
sträng på landsbygden som i städerna. Det är ju så
vanligt att en flicka har en fästman, eller en gosse, som
det kallas, och en liten glömska af att presten inte sagt
något öfver eller till de unga, räknas inte så noga. Der
sitter ute på landet mången hemmansegardotter med både
en och två små kärlekspanter på knät, och hon är inte
sämre ansedd för det, i synnerhet om hon här något.
Och hvad torpardöttrarne beträffar, cte som måste taga
tjenst hos andra, så är ett barn något hos dem så
vanligt, att det frågar ingen menniska efter, om inte
möjligen socknen, när den får lof att dra försorg om dem.
Och från denna känsla af afund öfver att Fia och
inte hon sjelf var mor till Johans barn, var det endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
