- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
192

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina nyodlingar, — berättade Fanny, —- han har
umgåtts hos oss nästan dagligen !

— Nå, det var då för väl, det! — återtog
major-skan med moderlig belåtenhet, — hvad hette han?

— Stenmark, — svarade Hult, som hittills hållit
sig aldeles tyst, — och det är en prägtig karl, skall
svärmor tro!

— Är han vacker? — ropade Ellen, den yngsta
af majorskans döttrar, en pikant blondin om aderton
år, — eller ser han ut som folket är mest?

— Han ser mycket bra ut! —. försäkrade Hult,

— och vi ska’ just vara tillsammans nu litet här uppe
i Stockholm, så jag tänkte att få presentera honom för
er allesammans. Han är här för att träffa sin syster
och svåger, som är häradshöfding i Göta Hofrätt, och
de såg också båda mycket trefliga ut!

— Det der förstår du inte, kära Gustaf! —
fortsatte fröken Ellen med afgörande ton, — jag frågade
Fann}r! Hur är det Fanny, ser han bra ut, är han
intressant, har han något sätt eller är det en vanlig
sådan der herre, som man kan utantill när man har talt
med honom i fem minuter?

— Jag tycker att han ser mycket bra ut! — sade
Fanny helt obesväradt, — och åtminstone föreföll han
både Gustaf och mig mycket fin och belefvad —

— Ja och intressant med! — förklarade Hult, —
för han kan tala om alting och förstår sig på litet af
hvarje —- både landtbruk och skogsskötsel och
bergs-handtering till och med —

— . Usch då! — utbrast Ellen med komisk
förskräckelse, — den vill jag visst inte tala med!

— Äh, han kan nog prata skräp också! —
menade Hult mera upprigtigt, än egentligen artigt, — så
du behöfver inte yara rädd för att han inte kan
underhålla en sådan der liten papegoja!

— Jag skall ha’ den äran att säga, — ropade
Ellen livasst, — att här passar det inte att komma med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free