- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
426

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och de båda unga gjorde sitt bästa. Den store
skaldens mästerliga målning af tvenne unga hjertans
blomningsstund grep dem med oemotståndlig makt, lade
en fuktig glans i deras blickar, en ur djupet af deras
inre pulserande värma i deras ord, och när den långa
scenen var slut, och Gustaf i stället för att räcka den
unga flickan sin hand, med händerna om hennes lif
lyfte henne ner ur soffan, så tryckte han henne
ofrivilligt intill sig ett ögonblick och utropade med
ansig-tet strålande af hänförelse:

— Tack fröken Vegner! Ja se, med en sådan
Julia skulle det vara något herrligt att få spela Romeo!
Jag kunde aldrig tro att fröken skulle kunna — —

— Tack för lijelpen! — svarade hon, i det hon
gjorde sig lös ifrån honom, — men jag hade mycket
väl kunnat komma ner ändå.

— Förlåt mig, det tänkte jag verkligen inte på:
Jag var så inne i situationen att jag tyckte att jag
hade Julia Capulet lifs lefvande framför mig!

— Jaha, men då var herrn inte als inne i
situationen! — sade Holmer skämtande i det han kom fram
till dem, — för han går helt enkelt sin väg, han, och
lyf>er inte ner Julia från balkongen, inte! Men det är
nu detsamma! Hade inte herr Alm kommit först, så
hade jag gjort det i stället, för den der trappan är
verkligen litet riskabel att klifva på! — Och nu ska*
ni ha’ tack begge två, det der var inte illa als, nej
inte als, så vidt jag förstår!

— Var det verkligen inte? — frågade de begge
unga på en gång, — tror herr Holmer verkligen att–-

— Att det kan bli’ någonting af er, ja? Det tror
jag! Men tro nu inte derför att ni är färdiga med en
gång, kära barn! Ja, jag säger barn, för ni är ju
ändå bara barnungar emot mig! Ni har mycket ogjord t
än; men vill ni arbeta och framför alt inte tro att ni
är framme på länge än, så kan det bli’ någonting
mycket godt af erl Och jag kan hjelpa till, så lofvar jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free