- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
473

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

håller af er som en — — en syster — ja, jag säger
Anna, säg, får jag inte det?

Den unga flickan svarade icke strax. Ett
ögonblick gjorde hon en rörelse som för att draga tillbaka
sin hand, men just när det kom derhän att endast de
yttersta fingerspetsarne lågo qvar på hans arm och
under hans hand, tycktes hon besinna sig och lät dem
stanna qvar der de voro, i det hon med tankfullt
uttryck besvarade hans fråga.

— Jag borde kanske säga nej, men just nu —

— — kan jag det inte. Kalla mig derför Anna och
låt mig säga Gustaf — men endast när vi äro ensamma
som nu. De andra skulle bara göra spektakel af oss
och hitta på historier om oss — -— och det vill jag
inte. Men om — om Gustaf vill vara som en bror för
mig, och det vill Gustaf ju? — tilläde hon i det hon
såg upp till honom med en bedjande blick, — inte
sant?

— Kan Anna fråga det? Ack om jag bara finge,
så skulle jag så gerna vilja vara mycket, mycket mera
än en bror! — svarade Gustaf i det han med en
hastig rörelse lade icke allenast hennes hand, utan äfven
en god del af armen under sin.

— Det får vara nog med det som är! — svarade
Anna med ett halft leende, och tilläde derpå alvarsamt,
i det hon likväl nu stödde sig litet förtroligare emot
honom än förut; — och nu kan jag säga Gustaf hvad
som föregått emellan farbror Holmer och mig. Han
bar sagt att han är kär i mig och har bedt mig bli’
sin hustru och det var en sådan svår missräkning för
mig! Det hade jag aldrig trott honom om. Jag trodde
att han intresserade sig för mig derför att han tyckte
jag hade anlag, — och så — och så — — åh om
Gustaf visste hvad han såg löjlig ut, när han sade
mig det!

— Det kan jag väl tänka mig! — svarade Gustaf
Alm med uppbrusande häftighet, i det han höjde rösten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free