Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarken hackor eller spadar med sig, ty de hade kvarlämnat sina
grufverktyg i dalen, där de arbetat, men med yxorna och knifvarna
gräfde de en grund graf, nedlade Bens kropp i den, betäckte den
med jord och rullade några stora stenar öfver den.
Bens död gjorde ett starkt intryck på Tom. De hade i nära
ett år dagligen varit tillsammans och genomgått många faror och
äfventyr, och ingen hade visat ett mera orubbligt godt lynne än
just den man, som nu blifvit dödad. Att båtarna kunde krossas
eller kantra i en fors och de allesammans omkomma, hade ofta
föresväfvat honom under deras färd utför floden, men att någon
skulle ryckas bort på det sättet, hade aldrig ens fallit honom in.
Allt ifrån den stund, då de första gången sammanträffade vid Stora
Vindströmmen, hade kamratkretsen varit liksom sammankedjad, och
den plötsliga förlusten af en bland länkarna i denna kedja
smärtade honom djupt. De andra gingo till sina sysselsättningar tysta
och sorgsna, men de voro så vana vid att se ett lif plötsligt gå
förloradt vid något af de många farliga tillfällen, som en jägare
och guldsökare får upplefva, att det icke gjorde samma intryck på
dem som på Tom.
Utom två eller tre män, hvilka oafbrutet stodo på vakt på
den motsatta stranden, sågo de inga navaher på hela dagen. Så
snart det blef så mörkt, att de kunde vara säkra på att deras
rörelser icke kunde urskiljas från andra sidan, intogo de helt tyst
sina platser i båtarna och sköto ut i strömmen. Under en kvarts
timme lågo de på bottnen af kanoterna, därpå reste de sig på en
signal från Harry upp på knä, togo årorna och rodde tyst och
försiktigt för att icke åstadkomma något buller. Detta hade Harry
hos alla noga inpräntat på förhand.
Efter en timmes rodd sågo de en mörk massa resa sig som
en mur framför dem, och Harry gaf order till den andra kanoten,
som låg alldeles bakom, att de nu skulle upphöra att ro och endast
då och då med ett årtag hålla kanotens stäf rätt och hindra den
från att drifva ut ur den skyddande skuggan från stranden. I
nattens tystnad kunde de höra ett doft brus, som härrörde från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
