- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
252

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma närmare hvarandra, och de kommo snart in i en trång
hålväg, där floden på båda sidor nådde fram till den branta
klippväggen. Stor försiktighet behöfdes, för att icke båtarna skulle
krossas mot berget, men det lyckades dem att hålla dem midt i
strömfåran. Sedan de färdats fyra mil genom denna hålväg, funno
de på ena sidan en smal strandremsa af sand.

»Här landa vi», sade Harry. »Berget där uppe tyckes bestå
af granit, och om det är förhållandet, hafva vi säkert att vänta
svåra stunder.»

Båtarna drogos upp, och de började undersöka berget
nedanför. Hittills hade flodens våldsamhet alltid stått i ett bestämdt
förhållande till bergets hårdhet, och då de nu påträffade en hårdare
bergart än någonsin förut, väntade de också att möta större
svårigheter, än de förut haft att öfvervinna.

Det visade sig också, att verkligheten motsvarade deras aningar
i detla fall, och de följande dagarna voro ytterst mödosamma. Än
måste de bära båtarna förbi fallen, än fira ned dem med linorna;
stundom, då bergväggen på långa sträckor stupade lodrätt ned i
floden och de således icke kunde få fotfäste på stranden, hade de
ingen annan utväg än att trotsa strömmens våldsamhet och voro
då otaliga gånger nära att krossas mot de skarpa
klippspetsarna. Vanligtvis kunde de endast genom åtbörder meddela sig
med hvarandra, ty vattnets dån var så fruktansvärdt, att äfven det
gällaste skrik icke hördes längre än några alnar.

En dag inträffade en förfärlig olycka. Harry, Hoppande hästen
och Tom stodo på en afsats. Under dem bildade floden ett fall
af tre fots höjd, och i den skummande strömmen nedanför reste
sig flere hvassa klippspetsar öfver vattenytan. De hade lyckligt
firat Jerrys båt utför fallet, men trots roddarnes ansträngning fördes
den mot en af dessa klippor. De gjorde en kraftansträngning för
att tvinga in båtens stäf i det lugna vattnet bakom klippan, men
därvid kom linan att vidröra en hvass klippkant, så att den skars
af, och båten fördes bort af hvirfveln. De, som stodo på afsatsen,
betraktade förloppet med andlös spänning. Kanoten kom lyckligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free