Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästet, men om det blir bekant, huru mycket det är, behöfva vi en
stark skyddsvakt för att föra det till järnvägen, och det är ändå
icke säkert. Jag skulle vilja råda er att föra det hit med så ringa
uppståndelse som möjligt.»
»Om ni vill behålla det här någon tid», sade Pete, »få vi
sedan fundera ut något sätt att föra det vidare.»
Officeren nickade. »Det blir kanske icke så stort bekymmer,
som ni tro», sade han med ett leende. »Ni äro ju båda erfarna
män och veta, att grufvor mycket sällan äro så rika, som man
från början hoppades.»
»Det veta vi», sade Pete. Jag har aldrig hört talas om, att
en grufva på långt när hållit, hvad profven lofvat, men jag tror,
att denna kommer att utgöra ett undantag.»
På några mils afstånd från fästningen lade eskorten alltid
sina bössor i vagnen, och endast ett par man stannade kvar
vid denna. Lådorna, som icke voro särdeles stora, betäcktes
med ett par säckar och lades i ett hörn af vagnen. Då denna
kom till fästet, kördes den först till ett magasin, där den lastades
med allehanda matvaror, såsom mjöl, sirap, fläsk, te, socker, russin
och dylikt. Detta var det synliga ändamålet med färden till fästet.
Sent på aftonen fördes lådorna öfver till majorens bostad och
magasinerades i en källare.
Vid grufvan var också behofvet af matvaror stort, ty
befolkningen i dalen tillväxte hastigt längre fram på sommaren. Den
öfre delen af flodbädden hade blifvit utstakad i lotter, men längre
ned var marken naturligtvis öppen för alla, och ehuru sanden där
icke var så rik som högre upp, lönade det dock mödan att vaska
den. Ett starkt pålverk omgaf den plats som upptogs af
stampkvarnen och själfva grufvan, och inga andra än de, som voro i
bolagets tjänst, fingo beträda denna. Stor blef öfverraskningen i
lägret, då de första två guldgräfvarne kommo och utstakade lotter
vid floden.
»Jag undrar, huru, de fått veta det», sade Tom till sin farbror.
»Bara den omständigheten, att vi stannade här så länge, visade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
