Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De behöfde nu icke längre sina hästar utan sålde dessa för
några pund.
»Du kan gärna stoppa din revolver i fickan, Tom», sade Harry,
då de följande dag skulle afresa. »Jag har sytt in växeln innanför
rockfodret, men det händer stundom, att ett tåg blir hejdadt och
plundradt, och som vi hafva sexhundra pund i guld och sedlar i våra
resväskor, så vill jag åtminstone icke gifva mig utan strid.»
Indianerna följde dem till stationen. »Följ nu mitt råd,
höf-ding, och välj er en vacker hustru till nästa vår. Ni är nu fyrtio
år, och det är hög tid, att ni blir bofast.»
»Hoppande hästen vilja tänka på saken», sade höfdingen
allvarligt. »Kanske han hafva en wigwam i dalen till våren.»
Några minuter senare gick tåget österut och efter fem dagar
voro de i Newyork. En ångare afgick följande dag till England,
och på denna togo de två första klassens hytter. De brydde
sig icke om att först fara till London, ty Harry såg, att Tom
brann af ifver att komma hem. Då de knackade på dörren till
det lilla huset i Southsea, öppnades denna af Harriet. Hon blef
mycket öfverraskad, då hon fick se två herrar stå utanför
dörren. På de två och ett halft år, som förflutit, sedan Tom reste
bort, hade han förändrats mycket. Han hade genomgått många
mödor och strapatser, och den bronsfärg, som föregående sommars
sol framkallat, hade ännu icke lämnat hans kinder; han hade växt
fyra eller fem tum, och det verksamma lif han fört hade nästan
gjort honom till en man.
»Känner du icke igen mig, Harriet?» sade Tom.
Flickan hörde genast på rösten, hvem det var, och med ett
högt glädjerop kastade hon sig om hans hals. Härvid skyndade
Carry ut från salen. »Hvad står på, Harriet?» utropade hon. »Har
du blifvit tokig?»
»Ser du icke, att det är Tom?» sade Harriet och vände sig
om, på en gång skrattande och gråtande.
»Ja, visst är det Tom, Carry; du behöfver icke se så tviflande
ut. Och detta är farbror Harry.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
