Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skall jag icke göra, doktor. Jag har förlorat stora
summor på en enda natts spel, det tillstår jag; men då visste jag, att
jag genom arbete kunde förtjäna dem på nytt. Men nu har jag
ett mål för mig.»
Om kvällen gick English Bill omkring i lägret och tog farväl
af sina bekanta. Ehuru det var mycket sällan han öfverlastade
sig, var den traktering, som han bjöd och bjöds på, för mycket för
hans hufvud, och det var med mycket osäkra steg han sent på
natten återvände till sitt tält. Sim Howlett, hvilken gått ut
tillsammans med honom, hade dukat under redan ett par timmar förut
och blifvit buren från krogen af några andra, hvilka knappast voro
i stånd att själfva stå på benen.
När William Tunstall vaknade på morgonen, hade han en
mycket oredig föreställning om den senare delen af aftonens tilldragelser.
Han påminde sig, att det hade förefallit många tvister, men hvad
dessa gällt, visste han icke; han kände sig likväl säker på, att inga
skott blifvit lossade. Han hade ett dunkelt minne af, att han gått
in i Symonds rum och druckit champagne och talat 0111 sin resa
till England och om människorna där hemma.
»Hvad i all världen kunde komma mig att tala 0111 dem?»,
undrade han i sitt sinne. Han väcktes ur sina tankar af doktorn.
»Orn du tänker fara med morgondiligensen, Bill, måste du göra
dig i ordning.»
»All right,» sade han och steg upp. »Jag skall nog blifva klar
och redig, blott jag får doppa ned liufvudet i ett vattfat. Jag
fruktar, att jag var mycket öfverlastad i natt.»
»Ja, du var drucken, Bill. Jag har aldrig sett dig drucken mer
än en gång förut, sedan vi blefvo kompanjoner; men jag tänker,
att aldrig någon brukar lämna ett läger, där han arbetat och haft
tur, utan att blifva rundligt förplägad, då han säger farväl. Hör
du, Sim, vakna! Bill skall resa 0111 en kvart. Jag har frukosten
i ordning.»
Sim Howlett behöfde icke någon ytterligare påminnelse. Det
var ingenting ovanligt för honom att vara drucken om kvällen och
ändå uppe och i arbete i dagbräckningen. Sedan han sträckt* på
sig och gäspat samt efter Wills exempel tvättat ansiktet, var han
genast färdig att med en förträfflig aptit slå sig ned vid frukosten.
Men Will däremot gjorde föga heder åt doktorns anrättningar, och
tio minuter senare gaf sig triumviratet i väg att möta diligensen.
»Adjö kamrat! Lycka till!», ropades åt Will af dem, som mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
