Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luscombe såg på Hugh, som nickade. Därpå sade han: »Låt
gå för det då! Vi göra ett försök.»
Pawson drog en suck af lättnad, ty det föll sig ej lätt att få
hjälp. »Tagen af er rockarne», sade han, »och börjen genast. Här
är mycket att göra.»
Luscombe och Hugli efterkommo hans uppmaning och voro
strax i färd med att flytta och uppstapla bräder. När de hållit på
härmed en halftimme, hördes ett rop, och en vagn, tungt lastad
med bräder, körde in på gården. James Pawson själf hoppade
upp på vagnen och hjälpte formann en att lassa af bräderna, och
de andra buro bort dem och staplade upp dem. Båda två hade vikit
upp skjortärmarna för att mera obesväradt kunna använda armarna.
Solen gassade, och de badade snart i svett. De höllo på med sitt
arbete till klockan sex, men då voro deras ryggar så styfva, att de
knappast kunde stå raka, och deras händer voro fulla af blåsor.
Pawson var mycket nöjd med deras arbete.
»1 ären mycket raska, båda två», sade han, »jag ser, att I
passen för mig, om jag passar för er, och därför vill jag gifva er
två dollar i dagspenning med ens. Jag är icke den, som snålar in
en half dollar, då jag har villigt folk.»
»Nå, det är ju ingen dålig början, Luscombe,» sade Hugh, då
de satte på sig rockarna.
»Vi hafva tjänat en dollar», sade Luscombe, »och förstört våra
ryggar och fått blåsor på händerna, för att icke tala om, att vi
förlorat tre, fyra skålpund i vikt.»
»Det var dumt, att vi veko upp ärmarne», sade Hugh; »jag
hade ingen aning om att solen var så brännande. Mina armar äro
fulla af blåsor.»
»Mina med», sade Luscombe i jämmerlig ton, »och de börja
svida fruktansvärdt. I hvilket ljufligt tillstånd de måste komma att
befinna sig i morgon! Vi stanna på hotellet i natt. Jag är så
trött, att jag omöjligt orkar ut och se efter rum i kväll.»
Morgonen därpå voro deras armar bokstafligen flådda. Innan
de gingo till sitt arbete, fingo de litet olja af värdshusvärden och
smorde dem med. »Nog skall det dröja, innan jag viker upp
ärmarna igen», sade Luscombe. »Jag har brukat få blåsor efter första
rodden om sommaren, men aldrig har jag haft något, som kan
liknas vid detta.»
De arbetade till middagen, men då gick Luscombe fram till
Pawson, vek upp sin skjortärm och sade: »Jag tror ni får låta oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
