- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
109

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föra fram kalfvarne, närmade sig först. Ett halft dussin lassos
kastades, och kalfvarna drogos fram, under det de sträfvade emot och
bölade på hjälp af mödrarna. Deras rop voro ej fåfänga. Korna
rusade fram i vildt raseri för att hjälpa dem. Den cow-boy,
hvil-kens kamrat höll på att släpa kalfven till elden, höll hojtande upp
en eldbrand mot kon och smällde med piskan i luften eller använde
den, om det var nödvändigt, och dref sålunda djuret tillbaka in i
klungan, samt kvarhöll det där, medan kalfven kastades omkull och
märktes med samma märke som modren.

Hugh var bland dem, som skulle draga fram kalfvarna. En
annan cow-boy hjälpte honom att släpa kalfven till elden och hålla
i lasson, medan Hugh ställde sig bredvid djuret, lutade sig öfver det,
tog i det med båda händerna, lyfte det och kastade omkull det. Därpå
hjälptes de åt att hålla kalfven nere, medan en tredje kom med
det heta järnet och märkte honom. Järnet hölls endast kvar så
länge, att håret afbrändes och huden sveddes helt lätt. Ett dylikt
märke är nästan outplånligt.

Efter en timmes arbete afiöstes Hugh af en af de andra karlarna
och deltog därpå i det mindre tunga bestyret att hålla korna tillbaka.
När alla kalfvar blifvit märkta, öppnades stängslet och djuren
släpptes ut, hvarpå en ny hop drefs in i deras ställe. Så fortsattes
ända till aftonen, då omkring nio tusen kreatur varit inne i
inhägnaden och nära fyratusen kalfvar blifvit märkta. Ofverhöljda af
svett och dam, gingo gossarna nu ned till floden och badade samt
sedan upp till vagnarne och intogo sin kvällsvard.

»Hur står det till, Hugh?» frågade Broncho Harry, då Hugh
kastade sig ned vid elden.

»Ledbruten i hela kroppen, Hany.»

»Ja, det är ett hårdt arbete, till dess man blir van därvid.
Men det är handlag snarare än styrka, som fordras, ehuru det nog
behöfs styrka också, då man har att tagas med en yr kalf på tio
månader.»

>Jag har ej handlaget inne ännu», sade Hugh», men i sinom
tid tänker jag, att jag skall förvärfva det.»

Dagen därpå var en söndag, och Hugh kände sig i sanning
belåten med, att han hade en dag att hämta sig på från sin stelhet.
Söndagen hölls alltid som hvilodag, och ofta brukade gossarna då
hafva kapplöpningar med sina hästar. Vid de stora allmänna
mötena erbjuda dessa kapplöpningar en cow-boy det största intresse,
ty täflan skilda ranchos emellan gifver anledning till höga vad, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free