Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten, när jag var där uppe, men det är ju mycket möjligt, att
det på vissa tider finns. Toppen tycktes mig urhålkad i midten,
och i den fördjupningen kan det vara vatten. Kanske fyller den
sig, då det regnar, så att det finns nog för hästarna en tid bortåt.
Allting beror på det.»
»Jag har tänkt», sade Hugh, »att om jag rede direkte, skulle
jag kunna taga mig fram till närmaste rancho. Min häst är utmärkt,
och jag är säker på, att han skulle kunna tillryggalägga den
sträckan.»
»Om han hade hvilat ut ett par dagar, tviflar jag ej på, att
han skulle kunna springa hundra mil; men nu är händelsen den,
att han hvarken hvilat eller ätit mycket, sedan vi gåfvo oss af ut.
Om indianerna rede de hästar, de hade till Gainsford, tror jag ändå, ’
att er häst skulle hinna undan för dem, men det göra de ej. Man
kan vara viss om, att de hästar, vi sågo utanför byn, voro andra,
uthvilade. Det första de skulle göra, när de sloge läger på kvällen,
vore att skicka några pojkar till betesmarkerna med de hästar, de
ridit, och hämta andra därifrån. För öfrigt komme nog flere
andra af stammen att deltaga i jakten, och dessa rede naturligtvis
då de bästa hästar, de äga, då de gissade att vi styrde kosan åt
Canadian. Nej, gosse, det kan aldrig lyckas. De skulle alldeles visst
hinna upp er. En arman sak är, att man måste känna hvar fotsbredd
mark för att kunna färdas om natten och hitta vägen. Det är min
sak det där. Jag känner bättre till indianvägarna än någon af er
andra, och om någon skulle kunna göra, hvad ni nämnde, är det
jag. För öfrigt är det min skyldighet. I hafven allesammans
dragit ut att rädda min Rosie ur rödskinnens våld, och därför bör jag
skaffa er ur det här trångmålet. Hör!»
Hela truppen höll in sina hästar samtidigt med att ett ihållande,
vibrerande tjut nådde deras öron, och då de sågo sig tillbaka, blefvo
de vid horisonten varse en oredig massa ryftare.
»Godt två mil, icke sant, Broncho?»
»Ungefär så, Steve, och vi ha tolf att rida. Nu måste vi låta
hästarna anstränga sig till det yttersta.»
Ryttarne hojtade, ryckte i tyglarna och satte sporrarna i sidorna,
och läto därmed hästarna förstå, hvad som fordrades af dem. Deras
takt blef genast en helt annan.
»Jag tror ej, de komma att vinna på oss nu vidare», sade Långe
Tom till Hugh, Ȍtminstone ingenting att tala om, ty de hafva ridit
mycket fortare än vi. Vi hinna fram till kullarna långt före dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
