Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lossa mer än ett skott hvar, innan vi äro öfver dem. Hade de
förstått sin sak, skulle de ridit nära nog ihjäl sina hästar för att komma
fram och så hoppat af samt besatt vägen, som leder uppför kullen,
och behållit den. Då hade vi förlorat minst halfva antalet af vårt folk
under försök att bana oss väg upp. Och sannerligen vi med
kvinnorna kunnat göra det.»
Knappt ett ord talades mer, under det truppen galopperade
framåt. Mil efter mil hade blifvit tillryggalagda, och höjderna
tornade sig nu öfver dem. Då ryttarne kommit inemot en half mil
frän foten, intogo de så småningom de platser, som blifvit dem
anvisade. De, som voro väpnade med bössor, redo främst, därpå
kvinnorna och sist de män, som buro blott och bart revolvrar.
Den mindre indiantruppen gjorde halt och vände på hundra femtio
alnars afstånd från foten af kullarna. De hvita voro då ett par
hundra alnar ifrån dem. Den större indiantruppen var på ett
-afstånd af omkring en half mil. Indianerna framför inväntade icke
de hvites angrepp i medvetande om, att desses fart skulle bereda dem
en fördel, utan störtade med höj dt stridsrop emot dem och afsköto
på samma gång sina bössor.
Icke ett skott lossades af de hvite, förr än de båda fientliga
“trupperna voro på tjugu stegs afstånd från hvarandra; men då
smällde de tio första männens revolvrar. Flere af indianerna föllo.
Därpå uppstod ett förfärligt larm, då fienderna drabbade samman,
och så en kort, oordnad strid: indianerna stredo med tomahawk
och spjut, de hvite med de dödande revolvrarne. Men villkoren
voro för ojämna. Det fanns ej en bland de hvite, som ej siktade
säkert, och då de i sluten kolonn trängde fram, smälte indianerna
i hop som snö för dem. Det föreföll Hugh, som om endast en
sekund förflutit från det striden öppnades, till dess vägen framför
dem till klipporna var fri.
»Framåt!» kommenderade Steve. »Vi äro igenom dem, gossar.»
Under det Hugh ilade framåt, hörde han Broncho Harrys rop,
revolvrarnas smatter och indianernas tjut. Kvinnorna redo nu i
jämnbredd med dem.
»Brvn er ej 0111 flickorna nu», ropade Steve. »Alla spränga fram
tillsammans!»
Inom ett par sekunder hade den första skaran hoppat af sina
hästar och fattat posto bakom klippblock och buskar. Då de sutto
af, uppgaf Steve ett högt rop, hvarpå den trupp, som stridt under
Broncho Harrys anförande, gjorde helt 0111 och kom ridande fram
Hsnty, Rödskinn och Cowboys. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
