Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad belåten, när han fick höra, hvilken framgång de haft, och
än mer, när de omtalade att de båda beryktade röfvarena, hvilka
han med sin skvadron så ofta förgäfves sökt, voro bland de döda.
Hugh intogs genast på sjukhuset, och läkaren undersökte hans sår.
Det var så inflammeradt och svullet genom den långa ridten, sade
denne, att man ej kunde göra något försök att uttaga kulan, ocli
stillhet och hvila voro alldeles nödvändiga. Två timmar senare
kom vagnen. Doktorn lades i en bädd i närheten af Hugh, och en
tredje bädd i fortet anvisades åt Sim Howlett. Doktorns sår
förklarades mycket farligt.
Det drog om några dagar, innan inflammationen gaf sig så pass,
att man kunde företaga en undersökning af Hughs axel för att utröna,
hvar kulan satt. Läkaren lyckades finna den inbäddad i köttet bakom
skulderbladet, och sedan han väl funnit den, skar han ut den bakifrån.
Efter denna operation tillfrisknade Hugh hastigt, och efter en vecka
var han uppe med armen i band. Doktorn tog sig äfven fort, tvärt
emot läkarens förväntan. Det var omöjligt att finna kulan, och efter
ett par fruktlösa försök ansåg kirurgen det bättre att låta den sitta
kvar. Sims fingerstump borttogs morgonen efter det han blef
intagen, och såret vax i det närmaste läkt, när Hugh en månad
därefter var iståndsatt att gifva sig af från sjukhuset.
Don Ramon och hans son hade ridit öfver hvar dag och
förfrågat sig om de sårades hälsotillstånd samt tillsett, att de försågos med
allt upptänkligt godt, och så snart läkaren gifvit sitt samtycke till
att Hugh i vagn fick göra en kort resa, tog han honom med sig
till haciendan. Donna Maria mottog honom som en son, och han
hade mycket svårt att öfvertyga henne om att han ej behöfde
passas upp som en invalid, utan kunde fullkomligt reda sig på
ogen hand.
Under fjorton dagar lefde han ett öfverförfinadt och overksamt
lif utan annan sysselsättning än att dagligen åka till fortet och se
till doktorn. Hugh såg tydligt, att dennes förbättring ej fortgick
som i början. Han hade visserligen endast obetydlig feber och
smärta, men han låg alldeles stilla och tyst, oförmögen till hvarje
ansträngning. Sim Howlett var mycket orolig för sin kamrat.
»Han tycks ej vilja försöka att bli frisk», sade han till Hugh. »Det
förefaller mig, som ansåge han sig ha verkat nog och vore redo
att skiljas hädan. Om man kunde ruska upp honom litet, tror jag
han skulle komma sig. Han har gått igenom en hel hop, och jag
tror, att han ej anser lifvet värdt att lefva mer. Han småler, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
