Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han är bättre, senora. Vi ha gjort en upptäckt, som piggat
upp honom och gifvit honom nytt lif, medan den mycket nära
berör mig. Med er tillåtelse skall jag berätta den för er alla.»
»Ar det någon sällsam historia, senor Hugh?» frågade den
yngre af flickorna. »Sådant är jag i högsta grad intresserad af.»
»Ja, en mycket sällsam historia i sanning, senorita, hvilket ni
äfven kommer att tycka, när ni får höra den; men den är lång,
därför ber jag er slå er ned i ro, innan jag börjar.»
När de satt sig, berättade Hugh historien om sin farbrors resa
till Amerika som gosse, om hans långa frånvaro från hemmet ocli
slutliga återkomst dit; om lifvet på Byrneside och om den träta,
som blifvit anledningen till att han själf rymt; vidare huru han
denna dag upptäckt, att hans kamrater i det nyligen timade
äfven-tyret varit hans farbrors kamrater och vänner, samt huru han, genom
att jämföra det ena med det andra, fått reda på, att hans farbror
blifvit mördad, och att det var hans mördare, som rest till England
och intagit hans plats. Många utrop af öfverraskning hördes från
hans åhörare.
»Och hvad tänker ni nu göra, senor?»
»Jag skall resa hem, så fort doktorn blir tillräckligt återställd för
att kunna företaga öfverresan. Jag hade icke något emot att först
följa dem till den nya guldgrufvan, dit vi skulle bege oss, då edra
döttrar blefvo hortröfvade, men Sim Howlett ville ej höra talas
därom.»
»Det var min afsikt att tillägga ett ord i vår gemensamma
sak», sade don Ramon, »och jag har endast väntat för att sätta
mina anordningar i verket. Jag har ej brådskat, emedan jag visste,
att ni ej ämnade fara er väg, förrän er kamrat dog eller blef
återställd till hälsan. Som ni vet, senor, är jag en mycket rik man,
rik äfven efter mexikanska förhållanden, och vi hafva här
förmögenheter, som vida öfverstiga amerikanernas. Utom mina vidsträckta
ägor och stora boskapshjordar äger jag några mycket vinstgifvande
silfvergrufvor i Mexiko, hvilka ensamma inbringa mig långt mer än
vi kunna lefva upp. Den lösesumma, banditerna fordrade för mina
döttrar, betydde ingenting för mig, ocli jag skulle ha betalt den
fem gånger om, hade jag varit viss på att få igen dem; men ser
ni, just därpå var jag icke säker, och själf va den omständigheten, att
de ej begärde mer, när de visste, hur rik jag var, tydde på, att de
ämnade spela falskt spel, och att deras afsikt var att behålla
flickorna och fortsätta att afpressa mig ytterligare summor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
