Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gesällföreningarna voro organiserade på ett i det hela liknande
sätt som ämbetena, hvilka naturligen öfverallt gifvit dem den förebild,
efter hvilken de bildats. Bestämmelserna voro mycket skiftande,
beroende på de olika lokala förutsättningarna i städerna. Ledningen inom
brödraskapet utöfvades i Tyskland vanligen af två, fyra eller fem
gesäller under en mängd olika benämningar, urtengesellen, altknechte,
biichsenmeister etc.1 Om förhållandena i Liibeck finnes föga upplysning.
I spetsen för gesällföreningarna i Riga stod en ålderman med bisittare.
Årligen höllos åtminstone två steven, hvarvid tvenne mästare skulle
närvara.1 2
Ämbetena och i lika eller än högre grad gesällföreningarna hade,
som förut framhållits, äfven en utpräglad kyrklig karaktär och en
af deras viktigaste uppgifter var att förmedla brödernas och systrarnas
förbindelse med kyrkan och göra dem delaktiga af dess andliga
förmåner. Denna sida af ämbetets verksamhet var naturligen den som
för dess skyddsmedlemmar, särskildt kvinnorna, hade det största
omedelbara värdet. I viss mån kan man ock säga att ämbetet i denna
sin karaktär som kooperativ andlig försörjningsinrättning omfattade ett
annat och större antal medlemmar än eljest. Men att därför i
allmänhet något formligt särskiljande — såsom flera författare antagit —
gjordes mellan ämbetet som sådant och det kyrkliga brödraskapet, är
föga troligt.3 En särskild kassa för kyrkliga ändamål torde allmänt
förefunnits. Med ämbetenas ökade administrativa och sociala betydelse
framträdde visserligen en tendens att hålla i sär de olika
verksamhetsområdena, liksom ock ordet brödraskap, såsom i England gille,
efter hand erhöll en mera kyrklig klang.4
1 Schönlank i Handwörierb. d. Staatswiss. IV2 185; Maurer II 378 ff.
2 Stieda Schragen 110. — Så var förhållandet bl. a. hos smeds- och
skomakar-gesällerna. Bagargesällernas äldre skrå talar om flera valda åldermän och af dem
utsedda gärdemän.
3 Asikten att parallelföreningar allmänt skulle ha förefunnits omfattas bl. a. af
Wehrmann 150 ff. och Schanz 98 ff.
I B i ga kunna inga rent kyrkliga brödraskap inom handtverkarnas krets
uppvisas (Stieda Schragen 109 f.). I Liibeck kallas barberarämbetet (1480) jämväl
brödraskap, slaktarnas och bernstensvarfvarnas skrån (1385 och 1510) tala om
ämbetenas »altare». För dessa ämbeten gjordes alltså ingen skillnad mellan ämbetet och
brödraskapet. Så kan emellertid möjligen ha varit fallet hvad guldsmederna beträffar,
då dessa — enligt Wehrmanns uppgift (a. st.) — synas ha ägt tvenne brödraskap.
Jfr [Höhler 192 ff. och] Ashley II2 179 n. 148.
4 Gierke I 384 ff.; Ashley II2 141, 70; jfr Levasseur I2 573 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
