- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Andra Bandet. C-F /
222

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfsborg, Gamla - Elfsborg, Nya

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lefvande sönderstyckad i Danska lägret.
Danskarne togo tillika med slottet 40
stora kanoner och förråder samt 6
örlogsskepp, hvilka de Svenska ämnat
försänka, men som af Danskarne åter
istånd-sattes och införlifvades med deras flotta.
Herr Otto Rud blef befälhafvare öfver
Danska besättningen på Elfsborg.
Genom freden i Knäröd 1613 stadgades,
att Kalmar, Elfsborg och Gullberg
skulle återlösas med den då för tiden
ofantliga summan af en million daler
silfvermynt, hvilken så kallade Elfsborgs
Lösen sammansköts af Svenska folket.
Lösesumman levererades 1616 den 20
Januari; men den återtogs sedan med
ränta genom frederna i Brömsebro och
Roeskilde. Under det krig, som
föregick den förstnämda freden, försökte
Christian IV år 1644 att bemägtiga
sig fästningen genom att gå iutill
densamma under Holländsk flagg; men
listen upptäcktes, och försöket
misslyckades. Der Ny-Elfsborg nu ligger,
anlade Danskarne en skans, kallad
Go-tbenbrille, hvilken dock snart måste
öfvergifvas, och alla försök att med
hotelser betvinga Elfsborg strandade mot
kommendanten Mannerskölds fasthet.
Gamla Elfsborgs fästning, som icke
uppfyllde ändamålet att försvara
inloppet till det nya Göteborg, raserades
slutligen 1660, och af den stolta
borgen återstå nu blott några grusade
stenhopar.

Elfsborg, Nya. Fästning i Lundby
socken och Östra Hisingens härad af
Göteborgs län, på tvänne holmar vid
Göta elfs utlopp, 1 mil från Göteborg,
anlades, då Gamla Elfsborg icke längre
uppfyllde sin bestämmelse, omkring år
1646, men blef icke färdig förrän år
1654, då en Erik Larsson blef
kommendant derstädes. Fästningen är
fem-hörnig till formen och har höga
gråstensmurar med låga raveliner mellan
bast.iouerna. Det dröjde tämligen
länge, xnan Nya Elfsborg fick pröfva sina
inurars styrka och sin besättnings
tapperhet mot eu fiende, och från de
första åren af fästningens tillvaro känner
man knappt något annat, än att Carl
XI år 1691 här gjorde ett besök och
mönstrade garnisonen d. 13 Ju^i. Men
andra tider kommo, sedan Carl XII
slutat sitt segerlopp, och Danmarks
yppersta sjöhjelte, Tordenskiold, gjorde år
1717 sitt första försök att taga
Göte-borg och den staden bevakande fäst^
ningen. Han ämnade först Öfverraska
Ny-Elfsborg om natten; men då detta
företag misslyckades, gjorde han emot
detsamma ett öppet anfall; efter fem
timmars strid, hvarunder fästningen
kraftigt understöddes af en tillfälligtvis
närvarande Svensk eskader, måste
imellertid Tordenskiold, som förlorat tvä
galerer, söka öppna sjön. Men detta
afskräckte honom icke från ett nytt
försök. Han hade 1719 genom
kommendanten Danckwardts hufvudlöshet fått
Carlsten i sina händer och beslöt
derföre att likaledes söka bemägtiga sig
Ny-Elfsborg. På slottet fördes, under
kommendanten Gaddes frånvaro vid
Medevi, befälet af Johan Lilje.
Tordenskiold kom, lade sina kanoupråmar
bakom den i fästningens grannskap
belägna Aspholraen och öppnade ett
fruktansvärdt bombardemeut, som varade i
tre dagar och förvandlade en stor del
af fästningens verk till ruiner. Men
oaktadt förstörda murar, nedramlade
bröstvärn, demonterade kanoner och
explosionen af ett antäudt krutförråd,
vägrade Lilje att gifva sig samt hotade
med att nedskjuta hvarje
parlcmentär-båt, som kunde infinna sig.
Tordenskiold skickade den 22 Juni en slup
med hvit flagg, trumpetare och
trumslagare med ett bref till
kommendanten och uppfordrade fästningen samt
lofvade, att besättningen skulle få
uttåga med ali militärisk honnör; men
brefvet tillbakasändes ouppbrutet med
muntlig helsning, att Danska amiralen
borde i detta ärende vända sig till
guvernören i Göteborg, ty från Elfsborg
svarade man ej med annat än eld.
Liije bad derjemte Tordenskiold
betänka, att han icke vore någon
Danck-wardt; »ban ville hellre föras till
Göteborg som en död Lilje äu som en
lefvande Danckwardt.» Efter detta svar
beredde sig Lilje till att med sitt
återstående manskap bakom de nedrasade
murarna mottaga de stormande
Danskarne, då öfverste Stael vou Holstein
utan andra order än sin egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:59:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hgsl/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free