Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heckeberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid var Heckeberga erkändt som det
skönaste ställe i Skåne; hans anläggningar
der tyckas tyda på att han varit en herre
med fin smak och odladt koustsinne.
En trädgård anlades af honom, hvilken
mycket prisades, och i hans ego befann
sig en vacker samling af marmorstatyer,
till hvilken i hela Danmark endast en
rik Rantzau kunde uppvisa något
motsvarande. Ett ännu qvarstående intyg
på Hack Ulfstands fina konstsinne har
man i Genarps kyrka, hvilken ban år
15 90 lät på egen bekostnad uppbygga.
Hack Ulfstand var först gift med
Pernilla Gjöe, som dog 1589; följande året
ingick ban nytt gifte med Anna
Parsberg, enka efter Hans Skougaard till
W raras-Gunnarstorp. Hon dog 1592,
och två år derefter afled herr Hack
Ulfstand. Han hade blott en dotter,
Anna, som dog i barnåren. Heckeberga
öfvergick derföre till hans broders, Jens
Ulfstands, äldsta son, Holger Jensen
Ulfstand, som äfven egde Skabersjö och
Wrams-Gunnarstorp, hvilken sednare
gård han erhöll genom sin hustru,
Anna Skougaard, dotter af hans farbrors
fru, den förutnämda Anna Parsberg, och
hennes första man, Hans Skougaard.
Holger Jensen skildras som en man af
stor lärdom och mycken fromhet. Uti
Genarps sakristia förvarades länge en
del af hans boksamling, mest bestående
af klassiska auktorer och kyrkofäder,
försedda med hans egenhändiga
anmärkningar i marginalen. Man kunde af
dem finna, att han synnerligen älskade
Augustini skrifter. Holger Jensen dog
i sina bästa år 1618. Hans enka
bodde qvar på Heckeberga till sin död år
1644. De hade tillsammans 5 döttrar
och 2 söner; af döttrarna blef
Ingeborg gift med Jörgen Wind, Helle med
Nils Lykke, Anna med Jörgen Urup,
Elsa med Christopher Mormand, och
Lisbeth dog ogift. Sönerna voro Hans och
Jack, af hvilka den förre dog ung, och
den sednare genom en vådlig händelse
på Heckeberga. Han jemte några
andra unga ädlingar roade sig en dag med
att göra raketer och svärmare. Genom
vårdslöshet fattade elden uti krutet, så
att det exploderade och antände Jack
Ulfstands kläder. Han hade visserligen
nog besinning att skynda ut på gården
och kasta sig uti ett vattenkar, som
stod framför pumpen, men hade dock
redan blifvit så illa bränd, att det icke
blef möjligt att rädda hans lif. —
Efter moderns död synes fru Ingeborg,
då enka efter Jörgen Wind, hafva
besuttit Heckeberga, ty man finner, att
lion 16 46 af Christian IV fått
bekräftelse på patronrättigheten till Genarp.
Fru Ingeborg dog 1662. Med
Ulfs-tandska ätten slutar Heckebergas
lysande period. Förmodligen har gården
af fru Ingeborgs arftagare blifvit såld,
ty veterligen har den icke stannat
hos någon af dessa. Uti en
förteckning på Skånska herregårdar, som år
1661 fingo Svenska egare i stället för
Danska, nämnes Karin Grubbe som
Dansk egarinna af Heckeberga och
Arvid Forbus som Svensk. Men år 1669
innehafves gården af fru Metta
Rosenkrantz, enka efter Nils Krabbe till
Skillinge, Hvideröra, Össjö och Rössjöholm.
Hon innehade äfven bela den
kringliggande trakten och besatt Björnstorp,
Toppe-ladugård, Assartorp, Brödda och
Rydsgård, de bägge sednare köpta af
Knut Tott; vidare köpte hou Svenstorp
och Pugerup af Chr. Ulfeld samt egde
i norra Skåne en tid sin mans gårdar,
hvilka alla egendomar sammanlagda gå
upp mot månget furstendöme. Under
Danska kriget 1676—78 inlades Svensk
besättning på Heckeberga, och en Dansk
styrka, hvilken gjorde anfall på gården,
blef tillbakaslagen. Fru Metta hade
imellertid, i likhet med flera andra
Skånska familjer, rest till Stockholm för att
undgå misstanken att gynna Danskarne.
Före sin afresa lät hon nedgräfva och
gömma sina dyrbaraste skatter på ett
ställe, hvilket endast hennes inspektor,
Nils Jönsson, kände till. Sedan
Svenska besättningen lemnat slottet, kora
en dag Nils Jönsson hem och
berättade. att Danskarne voro i antågande;
förskräckelsen blef stor, och inspektören
lät genast föra allt folket öfver till
Trädgårdsholmen, befallande dem taga med
sig allt hvad de kunde I)erga. Väl
förmärktes inga fiender; men deremot såg
man flera vagnar komma och köra bort,
och slutligen bröt eld ut ur det stora
huset. Inspektören manade då på
folket att lemna holmen och skynda att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
