Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 Roma.
Romelanda.
munk i sjelfva Clarevalls kloster under
S:t Bernbard, och sista abboten i detta
nära 400-åriga kloster var Johannes
Bonesach, under hvars tid Gotland ännu
var danskt, och när reformationen
stad-fästades i hela Danmark 1537, antog
Bonesach evangeliska läran och blef,
ehuru mycket gammal, pastor i Björke.
Med reformationens framgång och hans
aflägsnande från Roma, upplöstes
kloster-lefnaden derstädes, och Roma förvandlades
till kungsgård.
Romboland eller Rumböland. Så
kallar Dalkarlen allt land, som ligger
söder om Dalarne; men egentligen är det
en benämning på slättlandet i Uppland
och Westmanland, till skilnad från dessas
skogstrakter. Rombolands- eller
Rom-blanns-bönder hafva af ålder i Falun
haft sin särskilda försäljningsplats:
Bond-eller Rombo-torget.
Rome-hed. Dalregiraentets
exercisplats, är belägen mellan Gustafs och Stora
Tuna kyrkor, 2]/2 mil från Fahlun.
Romelanda, Rommelanda (i 1825 års
jordbok). Annex-socken till Karreby
pastorat, är belägen uti Inlands Södre härad
af Göteborgs och Bohus län, vid Göta
elf, 3/4 mil n. n. o. från Kongelf, 274
mil från Göteborg, vid 90 fots höjd
öfver hafvet, samt intager en vidd af
15,760 tid (efter Hahr) eller c:a 18,000
(efter Forsell), hvaraf 592 tid efter den
förre och 1,420 efter den sednare äro
vatten. Marken är ojemn och bergaktig;
förbi kyrkan stryker en 3/4 mil lång
dalgång fram till Hede gästgifvaregård,
der den afskäres af en bergås. At öster
stänges denna dal, som kallas Romelanda
slätter, af en lägre höjdsträckning, på
hvilken Dössebacka hed, som begagnas
af Götha artilleriregimente såsom
öfnings-plats vid målskjutningar och
bombkastning, är belägen. Strax norr om Hede
vidtager åter en stor, utmed elfven
liggande dal, hvilken fortsätter till Torpe
härads gräns och sammanhänger med
Westerlanda sockens elfdal. Några
hemman hafva styf lera i åkern, men de
flesta sand och någon mossjord. Endast
Solberga by eger rådande mylla på
ler-botten. Norra och nordvestra trakterna
äro någorlunda skogbevuxna med så väl
barr- som löfskog; men tillgångarne sträcka
sig föga öfver hemmanens egna behof.
Deremot är torfmosse-tillgången ganska
god. Öfra och Nedra Torpare-rotarne
utgöra en hop små, usla
hemmansdelar, som ligga vildt kringkastade
i fjellet på gränserna mot Spekeröds,
Ulklums och Westerlanda socknar. I
Göta elf ligger en utmärkt jemn och
bördig ö af 313 geom. tids vidd, kallad
Tjurholmen, se den art. — Romelanda
kallades i äldre tider Rymalönd och
Ry-malanda socken. Dess invånare kallades
Rymar. Kyrkan är gammal, men år
1706 ombyggd, eger ett naturskönt,
dominerande läge på en med löfträd
bevuxen bergshöjd. Om kyrkoklockan, som
hänger uti ett torn, gå åtskilliga
traditioner; än säges hon under Krabbefejden
blifvit hitflyttad från Bergjoms kyrka i
Westergötland; än skall hon blifvit af
konung Carl X tagen i Tyskland och af
honom hitskänkt. Hon är särdeles
välljudande, hvilket härledes deraf, att hon
blifvit bestänkt af gjutarens blod, hvilken
skall vid gjutningstillfället i Wismar år
1567 blifvit nedstucken af sin mästare.
Få fornlemningar finnas, nämligen några
grafhögar vid Hög och på Lysegårdeu.
Vid Broans bro och vid Solberg ligga
ett par skansar från 1600-talet,
uppkastade mot fiender norr ifrån. Hos
inbyggarne, kärnan af de gamla, i historien
illa beryktade Elfvargrimarne, lefva många
forntida traditioner. En af de
märkligaste är följande, efter A. E. Holmberg
återgifven:
»En julafton kom en dräng, från gården
Grinsvall, till berget Aleklätten (det höga berget
vid Dösebacka), för att söka några bortlupna får.
Bergakungen utkom och gaf sig i tal med
drängen samt bad honom slutligen, att han skulle
resa till Dovrefjell i Norge, der bergakungen
hade en broder, med hälsning till denne, att
bergakungen ville flytta till honom, emedan han
ej kunde lida »bjellekon i Tyfters hage»
(Romelanda kyrkoklocka). Drängen åtog sig
uppdraget och red åstad på bergakungens bästa häst
samt återkom inom kort, med hälsning från
bergakungen i Dovrefjell, att hans broder i
Aleklätten vore välkommen. Denne framsatte uu
tvenne skrin, det ena guldbeslaget och prydligt,
men det andra fult och oansenligt, samt bad
drängen utvälja ett af de båda såsom
belöning för sin möda. Emedlertid hade
drängen af jätten i Dovrefjell blifvit beredd på detta
val genom underrättelsen, att det granna
skrinet innehöll blott ormar och annat otyg, men
det fula idel guld och dyrbarheter, samt tillika
erhållit det råd, att, sedan han satt sig i
besittning af det sednare, springa på sned ut igenom
dörren. Drängen gjorde så, tog det fula skrinet
och aflägsnade sig på föreskrifvet sätt, hvilket
var hans lycka, emedan bergakungen, förtretad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
